Kommunens politiska majoritet sviker skolan
Tomas Karlsson skriver en mycket tänkvärd ledare i LT den 15 januari. Där säger han att Sveriges finansminister är så kylig att hon får oss att huttra och menar att en regering kan göra mycket annat än räkna med fler konkurser och högre arbetslöshet. Det är i stället tid att vara proaktiv och investera i infrastruktur, den gröna omställningen och att värna välfärden eftersom vi står inför en nationell kris där många kommuner och regioner har svårt att klara sitt grunduppdrag. Därför beslutade till exempel Region Stockholm att höja skatten med 30 öre. Så långt Tomas Karlsson.
På utbildningsnämndens senaste möte i Södertälje antog den politiska majoriteten en budget som på inga sätt bidrar till att Södertäljes förskolor och skolor ska kunna klara sina mål. En budget som inte ens kompenserar för kostnadsökningarna och därför är en rejäl nedskärning. Det sker i en tid när Sveriges lärare säger att ”nu håller det inte längre” när Pisa-rapporten pekar på en negativ resultatutveckling, när kommunen av många skäl behöver se till att varje barn måste klara sin skolgång.
Med den antagna budgeten klarar vi inte nämndens huvudmål att minimera föräldrabakgrundens betydelse för bra skolresultat. Vi vet att barn till föräldrar med bra utbildning och god ekonomi klarar skolan bättre. Att ha ”valt” rätt föräldrar är således det säkraste sättet att få bra betyg och därmed både en bättre start och en bättre fortsättning i livet.
Majoritetens budget gör att Södertälje kommer att sakna resurser för att bygga en demokratisk skola för alla. En skola som klarar av att kompensera både för ogynnsamma livs- och uppväxtvillkor samt att ge det stöd som barn som med särskilda behov behöver.
Vi kan inte lägga allt på pedagogernas axlar och förlita oss på att deras pedagogiska skicklighet ska lösa problem
Ett andra huvudmål som missas är att förbättra kunskapsutvecklingen i förskolan, skolan och vuxenutbildningen. Vi kan inte lägga allt på pedagogernas axlar och förlita oss på att deras pedagogiska skicklighet ska lösa problem som orsakas av brister i den pedagogiska miljön – underbemanning, för stora barngrupper, undervisningens organisation och bristande stödresurser. Lärarna måste få en miljö som tillåter deras pedagogiska yrkeskunnande att blomma.
Kommunens mål för förskolan och skolan ställer sig de flesta bakom i teorin. Men tyvärr är det en läpparnas bekännelse eftersom goda tankar utan resurser inte leder långt. Vänsterpartiet såg allvaret i situationen och tog därför under viss vånda det obekväma beslutet att föreslå att höja kommunalskatten med 25 öre, sänka politikernas arvoden och att befria utbildningarna från effektiviseringskrav. Dessa obekväma beslut var ändå de enda ansvarsfulla. Det gjorde att vi kunde lägga en proaktiv budget med extra satsningar för flertalet av kommunens ansvarsområden.
Förskolan och skolan skulle då ha fått en förstärkning med 74 miljoner kronor till extra satsningar på:
• mindre barngrupper i förskolan (20 miljoner kronor)
• en allmän stärkning av skolan (20 miljoner), till exempel till att utveckla tvålärarsystemet och att anpassa skolornas miljö och metoder till barn med särskilda behov
• att ge alla barn i lågstadiet rätt till fritidshem (8 miljoner)
• skolfrukost (11 miljoner) eftersom hungriga barn har svårt att koncentrera sig
• att slopa alla effektiviseringskrav på skolområdet (15 miljoner)
Men som sagt: Majoritetspartierna tog inte sitt ansvar, utan visade ett oförlåtligt ljumt intresse inte bara för skolans utan för hela välfärdens problem.
Vänsterpartiet i utbildningsnämnden
Ulf Eriksson (V)
Maria Widestrand (V)
23 januari 2024 www.lt.se/debatt