Kanske blir de personer vi kan referera till olyckliga undantag och blir rent anekdotiska, för kanske får alla andra precis lika mycket meningsfull utevistelse, fysiskt aktivitet och social interaktion. Och kanske tycker de som har hemtjänst att det är precis lika givande att sitta kvar inomhus och dela surfplatta med hemtjänstpersonalen i en kvart som att gå till mataffären man kanske handlat i sedan 40 år och känner alla i. Men det rimliga i detta, det kan vi kanske alla fundera själva kring.

Orsaken till att vi kallar själva upphandlingen för ett misstag är att kommunen omfattat invånares privata inköp i den kommunala upphandlingen. Det är inte kommunen som ska handla, det är privatpersonerna som har hemtjänst. Så vitt vi vet omfattas ingen av oss privatpersoner av Lagen om offentlig upphandling (LOU).

Tvärtom är den ju, precis som den heter, till för offentlig upphandling och inte privat. När Lagen om privat upphandling (LPU) införs kommer det att finnas en relevant lag att hänvisa till. Men så vitt vi vet finns det inga tankar på att införa en sådan.

Det enda argument vi köper i detta är att arbetsmiljön förbättrats för hemtjänstpersonalen. Att de slipper kånka tunga matkassar dagarna i ända är naturligtvis bra. Frågan är om inte det problemet hade kunnat få en lösning på annat sätt – till exempel med en dramaten, korgen på rullatorn, elcykel med varukorg, golfbil, flakmoped, samordning av transport etcetera.

Ur den privatekonomiska aspekten bör kommunen kompensera för mellanskillnaden mellan nätbutikens priser och den mataffär man brukar gå till. Den som handlar bör dessutom få ett fysiskt (eller digitalt för den som föredrar det) kvitto vid varje handlingstillfälle såsom lagen säger.

Linda Sjögren (V)

gruppledare

Mikael Olsson (V)

ledamot i äldreomsorgsnämnden

Britt Persson (V)

ledamot i pensionärsrådet