På vår debattartikel om de snåla föreningsbidragen fick vi ett svar från Eva Pedersen-Wallin (S), Mats Pertoft (MP) och Saad Said (M) i kultur- och fritidsnämnden som påstår att vi vill att alla föreningar ska få det sökta beloppet – vilket vi aldrig har sagt. Däremot är en del riktad mot den bristande transparensen gällande bedömningen av föreningsbidragen, då handlingarna till nämnden saknar tillräckliga underlag. Varför får Unga Kris bara fyra procent av det sökta bidraget medan Oktoberteatern får 91 procent – och alla de andra olika andelar däremellan?

Man hänvisas till att ställa frågor på själva nämndsammanträdet. Om vi då ponerade att det var en verklig demokratisk tillställning där man faktiskt fattar besluten i själva sammanträdesrummet, och inte innan man går in i detta, så borde det också finnas tillräckligt med information att tillgå innan själva nämndsammanträdet.

I vårt särskilda yttrande till dessa beslut om verksamhetsbidrag skrev vi också att Södertäljes föreningsliv är helt avgörande för att hålla staden levande. En rad viktiga verksamheter som gör oerhört stor skillnad i människors tillvaro bedrivs just i föreningsform. Och ja, visst har vi varit med och godkänt de uppdaterade reglerna och riktlinjerna för föreningsbidrag – men helt uppenbart finns tillräckligt med luft i reglementet för att göra ändringar i beviljade belopp när det passar, som gjordes på sittande nämndsammanträde. Därför kan man heller inte vifta bort vår ståndpunkt med detta argument.

En önskan inför framtiden är en tydligare redovisning kring föreningens ansökan, dess verksamhet, kontorets beräkningar och en tydlig motivering till varför man landat i just det föreslagna beloppet. Detta bör av demokratiska skäl komma ledamöter och ersättare tillhanda i samband med handlingarnas publicering. Att på sittande sammanträde få kompletterande information är olyckligt och bäddar inte för väl avvägda ståndpunkter och beslut.

Vänsterpartiet hade önskat att föreningarna över lag hade fått högre beviljade bidrag, just för att deras verksamhet är så viktig.

Att på sittande nämnd sänka beloppen ytterligare för föreningar som Tjejhuset, Livet Bitch och Läsfrämjarinstitutet är väldigt illa. Att påstå att andra föreningar blir utan föreningsbidrag för att vi önskar att flera föreningar fick högre bidrag är inte heller sant. Vi klarar av att strössla miljoner över SSK, vi kan lägga tio miljoner på ett idrottsår, vi kan ha skyhöga politikerlöner och vi kan byta datorer för alla tjänstepersoner mest hela tiden – men vi klarar inte av att lägga anständiga belopp där de verkligen gör skillnad.

Det är dålig politik, helt enkelt.

Vi skulle hellre se att man gynnade hela föreningslivet.

Jan Strannerud (V)

ersättare i kultur- och fritidsnämnden

Linda Sjögren (V)

gruppledare

På utbildningsnämndens sammanträde den 12 december godkändes utan diskussion en utbildningsbudget som innebär ytterligare nedskärningar och som gör att förskolan, skolan och fritidshemmen fortsätter att vara underfinansierade och underbemannade.

Bara Vänsterpartiet opponerade sig. Jag hade förväntat mig en visad oro och en debatt i den politiska församling som ansvarar för Södertäljes utbildningar eftersom Sveriges lärare även i år har påtalat stora brister både i sin egen och i elevernas arbetsmiljö.

Det handlar om för stora barngrupper i förskolan och fritidshemmen, för stora klasser i grundskolan, en obefintlig vikarieorganisation som gör att lärare får använda sina lunchraster för att täcka upp för sjuka kollegor samt bristande tillgång på lärarassistenter och andra stödresurser. Det finns för få vuxna i skolan.

Vi vet att tidiga insatser är avgörande för att råda bot på många av de problem, både unga och samhället har i dag. Vi måste skapa en förskola och skola som ger våra barn en så jämlik start i livet som möjligt.

I det budgetförslag som Vänsterpartiet presenterade, men som avslogs av den politiska majoriteten (Socialdemokraterna, Moderaterna och Miljöpartiet) i kommunfullmäktige valde vi därför att befria skola och förskola från alla krav på effektivisering (läs nedskärningar) och skjuta till ytterligare 90 miljoner kronor till förskola, skola och fritidshem.

Vårt förslag var att pengarna skulle användas till att göra barngrupperna i förskolan och klasserna på låg- och mellanstadiet mindre samt att göra fritidshemmen tillgängliga för alla. Vår tanke var dessutom att tvålärarsystemet skulle kunna utvidgas till fler skolor, att systemet med mentorer, som möter eleverna när skoldagen börjar, som ser vilka som kommer och inte kommer, som vet vad som händer på skolan utanför klassrummet och som har nära kontakt med föräldrarna vid frånvaro eller andra problem, skulle stärkas och spridas till fler skolor.

Vi ville också att Södertäljes skolor skulle göras läxfria. Det vill säga att ersätta grundskoleelevernas läxor med eget arbete under skoltid och tillgång till stöd av lärare. Läxorna är och har alltid varit en källa till ojämlikhet eftersom de görs i ojämlika hemförhållanden. Numer växer det också upp en mängd företag (så kallade study buddies) där välbeställda föräldrar med rut-bidrag köper läxläsningshjälp åt sina barn så att glappet mellan fattiga och rika kan fortsätta att öka.

För att finansiera detta föreslog vi en höjning av kommunalskatten med 10 öre (per skattepliktig 100-lapp) och en sänkning av kommunpolitikernas arvoden. Skattehöjningen skulle, för en låginkomsttagare, kosta lika mycket som två kexchoklad i månaden. De flesta skulle med rätta tycka att det är en liten kostnad för en bättre skola. Vänsterpartiet tycks vara det enda parti som ser problemen i lärarnas, barnens och elevernas arbetsmiljö och på allvar vill stärka skolan.

För Vänsterpartiet

Ulf Eriksson

Maria Widestrand

LT debatt 2024-12-23