REPLIK: – ”Med Vänsterpartiet förlorar Södertälje sin närakut”

”Det är uppenbart att närakuterna har blivit en prestigefråga för Liberalerna, som tycks försvara sin misslyckade.”, skriver Hannah Dahlbäck (V), sjukvårdspolitisk talesperson Region Stockholm.

Vänsterpartiet i Region Stockholm vill införa 27 kvälls- och helgöppna vårdcentraler, varav två i Södertälje. Det skulle ge Södertäljeborna bättre sjukvård, både i primärvården och på sjukhusen.

Det stämmer att vi i Vänsterpartiet vill avveckla närakuterna, och i stället lägga resurserna på vårdcentralerna och på akutmottagningarna. Närakuterna infördes för tio år sedan och har sedan dess inneburit en ny vårdnivå i Region Stockholm, som är väldigt otydlig för patienterna.

Dagligen hamnar patienter på fel ställe. Någon som egentligen borde åkt direkt till akuten hamnar på en närakut, och blir omedelbart hänvisad vidare. Någon annan som egentligen borde ha ringt sin vårdcentral i stället för att åka in får vända i receptionen. Det leder till onödiga vårdbesök och skattepengar i sjön.

Inte heller bland vårdpersonalen är närakuterna populära. Distriktsläkarföreningen har kallat närakuterna för en ”onödig vårdnivå”, och vill precis som Vänsterpartiet hellre lägga pengarna på primärvården.

Det är uppenbart att närakuterna har blivit en prestigefråga för Liberalerna, som tycks försvara sin misslyckade reform med näbbar och klor oavsett hur illa den fungerar i verkligheten.

Om du behöver akut sjukvård ska du åka till akuten, förslagsvis akuten på Södertälje sjukhus om du bor i Södertälje. Om du behöver icke akut sjukvård ska du kontakta din vårdcentral, som känner dig och din sjukvårdshistorik och kan garantera kontinuitet även på kvällar och helger. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.

Hannah Dahlbäck (V),
sjukvårdspolitisk talesperson Region Stockholm

TelgeNytt 2026-09-11

Ska kommuner kunna planera för olika bostäder i hela staden? Det är vad som diskuteras. Ingen ska tvångsförflyttas eller tvingas lämna sitt hem. Att kalla detta för tvångsblandning är inte neutralt. Det är ett politiskt konstruerat begrepp som Sverigedemokraterna använder för att framställa integration som ett hot.

Demokratiska partier får inte gå med på Sverigedemokraternas segregerande tankefigur: att människor med lägre inkomster eller utländsk bakgrund blir ett hot när de flyttar in i ett område. Den som använder ordet bidrar till att normalisera denna världsbild. En konspiration som inte finns får då status som ett verkligt samhällsproblem.

Sverigedemokraterna kan invända att tvånget handlar om att förändra ett område mot de boendes vilja. Men stadsplanering innebär alltid att olika intressen vägs mot varandra. Den som äger en bostad äger inte hela stadsdelen och kan inte ha vetorätt över vilka andra som ska få bo där.

Resonemanget måste ställas på sin spets. Om blandade bostadsområden är tvångsblandning, vad ska vi då kalla en politik som försvarar att människor hålls ekonomiskt och geografiskt åtskilda? En sorts socialkonservativ apartheid? Svensk bostadssegregation kan naturligtvis inte jämställas med det historiska apartheidsystemet. En sådan jämförelse vore bisarr. Men Sverigedemokraternas logik leder mot åtskillnad som politiskt ideal. Blandning beskrivs som tvång, medan ekonomisk uppdelning framställs som naturlig och skyddsvärd.

Enskilda byggprojekt måste kunna kritiseras för höjd, täthet, trafik eller intrång i natur. Men ett särskilt veto mot just hyresrätter handlar inte om husens utformning. Det handlar om upplåtelseformen och indirekt om vilka människor som förväntas flytta in. Hyresrätten framställs som ett hot mot tryggheten och områdets karaktär. Men vad är det egentligen man vill hålla borta – husen eller människorna som ska bo i dem?

Underförstått sätts likhetstecken mellan hyresrätt, sociala problem och kriminalitet. Det är felaktigt och klassföraktande. De flesta som bor i våra eftersatta områden arbetar i yrken som får samhället att fungera. Där bor också unga, ensamstående föräldrar och äldre som behöver en bostad de har råd med. En fungerande stad måste ha bostäder för olika inkomster och för livets olika faser.

Boverket konstaterar att segregationen bland annat skapas av inkomstskillnader och uppdelningen mellan olika upplåtelseformer. Segregationen finns inte bara i fattigare stadsdelar. Den skapas också när välbärgade områden stängs för människor med vanliga eller låga inkomster.

Stadsplanering handlar ytterst om vilka som får plats i staden. Sverigedemokraternas tal om tvångsblandning befäster ett vi och ett de och blockerar möjligheten att bygga en jämlikare, mer sammanhållen och funktionell stad.

Det pågår ingen tvångsblandning. Det pågår segregation. Frågan är om politiken ska bryta den – eller skydda den.

Christine Falk (V)

Maria Widestrand (V)

Anna Rautio (V)

LT debatt 2026-09-11

Simona Mohamsson och Metin Hawsho (båda L) har skrivit en debattartikel som visserligen riktar sig till Centerpartiet, vilka jag inte tänker svara för här just nu, men den innehåller också en rad felaktigheter som jag tänkte räta ut. Jag kan tänka mig att debattartikeln är hastigt skriven på väg från en valstuga till en annan, men likväl blir det problematiskt när man väljer att skicka in och publicera rena faktafel.

För det första: Att nämna Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet vid namn för att sedan skriva ”senast vänsterpartierna styrde Sverige höjdes 46 skatter” – trots att Vänsterpartiet inte har suttit i regering. Och att ”höja 46 skatter” är knappast möjligt utan att en regering före har sänkt en massa skatter och gett landet mindre intäkter. Men en budget i balans är som bekant inte borgarnas starka sida. De föredrar att låna pengar till den mest nödvändiga driften av landet, pengar som sedan våra barn kommer att behöva betala tillbaka. De sänker skatten för en generation för att tvinga fram skatteökningar i nästa.

Nåväl. Tokigheterna tar inte slut här. Simona och Metin fortsätter med att skriva att ”några av de skatteökningar de nu vill se är höjda arbetsgivaravgifter för unga, försämrade 3:12-regler, avtrappning av jobbskatteavdraget, höjd skatt på ISK-sparande, bolåneskatt, borttagen karensdag och förkortad arbetstid”, och där dyker åtminstone två till bläckplumpar upp – för vare sig slopad karensdag eller arbetstidsförkortning är skattepåslag.

Däremot är de båda två helt nödvändiga reformer som skulle göra Sverige starkare och livet betydligt bättre för landets arbetare och deras familjer.

Jag vill dessutom påtala att Vänsterpartiet har föreslagit sänkt skatt för alla med månadsinkomst upp till 50 000 kronor, medan den regering där Simona med i sänker skatten mest för sig själva och andra höginkomsttagare.

Vänsterpartiet har dessutom lagt fram en rad förslag som skulle stärka landets många småföretag, bland annat:

• Slopat sjuklöneansvar för företag som har upp till 10 anställda
• Samma rätt till a-kassa, semester och sjukersättning för ensamföretagare som för arbetstagare
• Underlätta för egenföretagare att ta ut föräldraledighet
• Underlätta för generationsskifte för företag, både inom och utanför familjen
• Reformera pensionssystemet så att alla får en pension som går att leva på

Om detta talar Liberalerna inte gärna, naturligtvis. Deras fokus riktar sig till storföretagare som redan har ett privat pensionssparande som räcker och blir över.

Linda Sjögren (V)
Gruppledare i Södertälje

TelgeNytt 2026-09-09

Sverigedemokraterna är inte ett parti som alla andra. Själva affärsidén är att ställa människor mot varandra och att måla ut alla med ursprung utanför Norden som fiender och på något sätt ansvariga för allt som är dåligt i samhället. Retoriken är framgångsrik och vinner gehör även bland människor med ursprung utanför Norden, helt enkelt för att budskapet anpassas efter mottagaren.

Här i Södertälje ser vi budskap som vill spä på en splittring mellan folk med ursprung i Mellanöstern. Vi har en stor andel kristna från Mellanöstern i vår kommun, och vad passar då bättre än att säga till dessa att det är ”de andra från Mellanöstern”, dvs. muslimerna, som är problemet?

Vad man inte gärna talar om är att kristendomen med sitt centrala budskap om alla människors lika värde, att ”älska din nästa som dig själv” [bl.a. Gamla testamentet, Markusevangeliet och Matteusevangeliet], knappast är förenligt med Sverigedemokraternas budskap. Inte heller är det ett parti som bryr sig vidare om huruvida du är kristen eller inte. Däremot bryr de sig om var du, dina föräldrar eller dina mor- och farföräldrar har sitt ursprung. Men de vill ändå ha din röst, naturligtvis.

Vi ser tonårsutvisningar, vi ser upphävda uppehållstillstånd, vi ser splittrade familjer, vi ser ett ständigt likhetstecken mellan ”invandrare” (som kan ha ”invandrat” för två generationer sedan) och kriminalitet, vi ser ett ständigt misstänkliggörande, och en normalisering av deras grundidé att det finns människor som har större rätt till det ena eller det andra, bara av den enkla anledningen att de är födda av ”rätt” föräldrar.

Detta är själva kärnan i rasismen, och den har blivit till vår vardag under nuvarande regering där även Kristdemokrater, Moderater och Liberaler ingår.

För dig som vill se ett annat samhälle, där människovärdet är centralt och där istället jämlikheten är värdegrunden, behöver du leta dig betydligt längre vänsterut på den politiska skalan. Vänsterpartiet är den säkraste rösten för mer jämlikhet och mindre rasism. Använd din röst senast på valdagen 13 september.

Linda Sjögren (V)

Sait Yildiz (V)

Rozalina Hermes (V)

TelgeNytt 2026-09-07

Sveriges television har granskat Rusta och matcha. Den verksamhet som Arbetsförmedlingen har lämnat till privata aktörer. Ett initiativ från Centerpartiet.

Det visade sig att av 100 kontrollerade var det 54 som fuskade. De arbetssökande behövde inte ens komma till aktiviteterna.

Ingen skattefinansierad verksamhet ska skötas av privata vinstdrivna företag. Fuskförmedlingen är en skandal.

Ale Friberg

Vänsterpartiet

Ett starkt samhälle bygger på tillit. Det gäller när skatter ska betalas och lagar ska följas. Men det gäller också när staten fattar beslut som avgör människors framtid. Därför måste migrationspolitiken vara både rättssäker och mänsklig.

Tidöpartierna beskriver själva sin migrationspolitik som ett paradigmskifte. Det är en korrekt beskrivning. Under de senaste åren har svensk migrationspolitik stegvis förskjutits från långsiktighet och etablering till tillfällighet och osäkerhet. Fler människor hänvisas till tidsbegränsade uppehållstillstånd, rättssäkerhetsgarantier försvagas och misstänksamhet görs till en bärande princip i lagstiftningen.

När människor som sökt skydd i Sverige behandlas som en särskild kategori med svagare rättigheter än andra uppstår en principiell fråga: vilka rättsstatliga principer är vi beredda att göra undantag från? Rättigheter som villkoras utifrån människors ursprung eller juridiska status riskerar i längden att förlora sin betydelse.

Konsekvenserna är redan synliga. Unga människor som vuxit upp i Sverige, gått i svensk skola, lärt sig språket, fått sitt första jobb och skaffat vänner utvisas därför att regelverket förändrats eller därför att tillfälliga tillstånd aldrig gav dem en rimlig möjlighet att skapa trygghet.

Flera Södertäljebors permanenta uppehållstillstånd har återkallats och ersatts med tillfälliga uppehållstillstånd. Många andra väntar fortfarande på besked om sina ansökningar om medborgarskap, och ytterligare andra riskerar att få sina medborgarskap återkallade.

Tillfällighet skapar inte integration. Tvärtom visar både forskning och erfarenhet att långvarig osäkerhet försvårar etablering på arbetsmarknaden, investeringar i utbildning och möjligheten att bygga ett stabilt liv. Ingen planterar rötter i mark som när som helst kan ryckas undan.

När vi talar om kultur så har vi kanske olika uppfattningar om vad kultur är. För några är det opera och för andra populärmusik. Men kultur är så mycket mer, kulturen har format vårt samhälle. Vi har fått nya kulturella impulser utifrån och samtidigt har vi delat med oss av vår kultur.

När ett samhälle går åt det mera auktoritära hållet är det kulturen som makthavarna vill kontrollera. I alla diktaturer är det kulturen som begränsas först. När vi talar om den fria kulturen handlar det om journalistiken, musikskapandet, bildskapandet och inte minst skapandet av film och teater. I Sverige brukar vi tala om en armlängds avstånd till kulturen.

Men nu är den fria kulturen allvarligt hotad, när Tidögänget med Jimmie Åkesson (SD) i spetsen drar ner anslagen till Sveriges radio och Sveriges television. Vi ser och hör hur politiker anklagar reportrar och journalister för att vara vänstervridna.

När politiker vill kontrollera fria medier är det en farlig väg att gå. Medier som får sina intäkter från reklam och betaltjänster är alltid utsatta för påtryckningar utifrån, men vårt public service ska tjäna allmänheten och vara fri från politisk påverkan. Nu är det fria ordet hotat.

Sverige har en fin tradition av visor som förmedlar livets vedermödor. Carl Michael Bellmans visor förmedlade livet på 1700-talet, Evert Taube gjorde detsamma för hundra år sedan och sedan Cornelis Vreeswijk och många av 1960- och 70-talets band som beskrev livet i Sverige.

De senaste decennierna är det främst rapmusiken som beskriver utanförskapet. Utöver detta finns dansbandsmusiken, den svenska bluesen och den stora popindustrin som är en viktig del av vårt musikarv. Men frågan är vad som får vara kvar om Tidögänget får fortsätta på det inslagna spåret? Ska vi fortsätta att sätta OK-stämplar på viss kultur som tillåts platsa i ”det svenska kulturarvet” som i regeringens specialbeställda kulturkanon?

Våra bildkonstnärer har rönt stora framgångar. Till exempel ”Ecce Homo” av Elisabeth Ohlson Wallin, Carl Johan De Geer med bilden ”Skända flaggan vägra vapen”, Peter Dahl med målningen ”Liberalismens genombrott i societeten”. Carolina Falkholt med en fem våningar hög muralmålning av en blå penis ”Fuck The World”.

Konst och kultur kan både väcka anstöt och provocera, men rätten att existera måste försvaras. För inte är det politiker som ska tala om för oss vad som är god smak? Konst ska vara både vacker och ifrågasättande och ge oss nya tankar och ruska om. Teater och film är även de hotade om Tidögänget blir kvar. Anslagen till den fria teatern kommer skäras ner och ett smakråd ska avgöra vad som är ”god smak” och ”bra film”.

Sverigedemokraterna har sagt att det förra, auktoritära högerstyret med Fidesz och Viktor Orbán är en förebild för dem. Flera sverigedemokrater flyttade ner till Ungern för de tar ”inte emot invandrare” (ironin undgår ingen). Under 16 år monterade Fidesz ner de fria medierna – den statliga tv:n och radion blev renodlade propagandakanaler för Fidesz.

Kulturen kontrollerades av kulturministern och anslag gavs bara till Fidesztrogna. Enbart inför valet i år delades det ut omkring en halv miljard som användes i Fidesz valkampanj. Vi ser exakt samma mönster i andra auktoritära stater som Turkiet och Ryssland och i länder som går i marschtakt åt det hållet, som exempelvis USA.

Politiken måste hålla händerna borta från kulturen. Det är en garant för att vi i Sverige ska förbli ett fritt och demokratiskt land. Rösta på ett parti som förstår skillnaden.

Linda Sjögren

gruppledare för Vänsterpartiet Södertälje

Lennart Rendik

vänsterpartist och ungrare, kandiderar till kommunfullmäktige

Per Norlin

vänsterpartist och kulturintresserad, kandiderar till kommunfullmäktige

Anna Rautio

vänsterpartist och teaterproducent, kandiderar till kommunfullmäktige

Lasse Jansson

vänsterpartist och bluesfantast, kandiderar till kommunfullmäktige

LT Debatt 2026-09-03

Inför valet kan det vara klokt att läsa partiernas kommunala program och jämföra deras politik. Då blir det tydligt vilka partier som står nära varandra och vad som skiljer dem åt.

På några av de viktigaste områdena är skillnaderna stora.

• Moderaterna vill sänka skatten, värna vinstdrivna skolor och öppna för fler privata aktörer inom omsorgen.

• Socialdemokraterna vill stärka välfärden, stoppa vinstjakten i skolan och låta hemtjänsten bedrivas i kommunal regi.

• Vänsterpartiet vill öka resurserna till skolan och omsorgen, stoppa vinster i skolan och låta kommunen eller idéburna, icke vinstdrivande verksamheter driva omsorgen.

Skillnaderna har märkts i den politik som förts i Södertälje. Under den nuvarande majoritetens (Socialdemokraterna, Moderaterna och Miljöpartiet) styre har återkommande besparingar och effektiviseringskrav lagts på kommunens verksamheter samtidigt som en lägre kommunalskatt har prioriterats. Enligt vår mening har priset blivit en hårt pressad välfärd där skolan, äldreomsorgen och socialtjänsten fått allt svårare att möta växande behov.

En stark välfärd kostar pengar. Men en underfinansierad välfärd kostar ofta betydligt mer också på andra plan än de rent ekonomiska. När skolan får för få lärare ökar risken att elever inte får det stöd de behöver. När äldreomsorgen saknar resurser blir besöken kortare och arbetsmiljön sämre. När socialtjänsten inte hinner arbeta förebyggande blir problemen större och dyrare att lösa.

Vänsterpartiet beskrivs ofta som ett parti som främst vill höja skatten. Vi menar att det resonemanget missar den avgörande frågan. För oss är skatten aldrig ett mål. Den är ett verktyg för att vi tillsammans ska finansiera den välfärd som de flesta säger sig vilja ha och som nästan alla någon gång i livet kommer att behöva.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet står programmässigt nära varandra i synen på välfärden. Moderaterna står däremot för en välfärdsfientlig högerpolitik. Vi i Vänsterpartiet vill ha ett slut på det moderatledda styret såväl i riket som i Södertälje och sätta välfärden först. Vi anser att när vi investerar i våra barn, våra äldre och i människorna som varje dag arbetar i välfärden investerar vi samtidigt i hela kommunens framtid.

Tyvärr kan en röst på Socialdemokraterna efter valet innebära ett fortsatt samarbete med Moderaterna. Om du vill se en tydlig vänsterpolitik i Södertälje så lägg din röst på Vänsterpartiet. Vi är garanten för att välfärden går före skattesänkningar och att människor går före marknaden.

Linda Sjögren (V)

Sait Yildiz (V)

Rozalina Hermés (V)

Maria Widestrand (V)

Christine Falk (V)

Pelle Norlin (V)

LT Debatt 2026-08-28

Ju tidigare man sätter in resurser desto större är är möjligheterna för att lyckas, säger all forskning. Det gäller i högsta grad förskolan.

Förskola är numera i princip alla barns vardag. Men barngrupperna i Södertälje är mycket stora. Ofta består grupperna med yngre barn av 16–17 barn, ibland ännu fler. 3–5-åringarna är oftast fler än 20 i sina grupper.

Tre personer arbetar i en barngrupp och ska täcka från morgon till kväll – det är inte tre personer med barnen hela dagen. De ska ha lunchrast, de behöver planera och följa upp sin undervisning, Kanske ska de få ta en fika nån gång. I praktiken innebär det att det är tre personer med barngruppen 3,5 timme av dagen – om alla är friska.

På 1980-talet var barngrupperna på Södertäljes förskolor så stora som Skolverket anser att grupper ska vara – 12 i yngre barnens grupper och 15 barn i äldre barns grupper. Det är alltså ingen utopi, vi kan ta oss tillbaka dit. Mindre grupper är avgörande för barns språkutveckling, trygghet och lärande. Förskolan har ett av samhällets viktigaste uppdrag. När barn får en stark start i livet minskar skillnaderna senare i skolsystemet.

Nu minskar barnantalet i Södertälje precis som i resten av Sverige och det ger goda förutsättningar att minska barngruppernas storlek. Ett barn färre i varje grupp under kommande år tills vi är nere på de nivåer som Skolverket rekommenderar.

Vi startar nu säger vi i Vänsterpartiet.

Maria Widestrand

Vänsterpartiet Södertälje

LT Debatt 2026-08-19

Vi kan se röken från skogsbränderna från satelliterna. Skogar brinner i Grekland, Spanien, Portugal, Frankrike och Italien. Människor tvingas lämna sina hem. Brandmän skickas mellan länder därför att katastroferna blivit större än nationsgränserna.

Ingen kan längre säga att klimatkrisen är något som väntar. Den är här.

Men klimatkrisen är inte den enda utmaningen. Vi lever i en tid då flera stora samhällsförändringar sammanfaller. Klimatet, demografin, teknikutvecklingen och säkerhetspolitiken förändrar samtidigt villkoren för hur vi lever, arbetar och organiserar vårt samhälle.

Om det någonsin funnits en tid som krävt politiskt mod, handlingskraft och ledarskap så är det nu.

Det som förvånar mig är inte lågorna. Det är politiken.

Inte därför att den är högljudd. Politik ska vara högljudd. Den ska vara konfliktfylld. Den ska vara obekväm när argument prövas och idéer bryts mot varandra.

Problemet är att den blivit uppskruvad om fel saker.

Tidöregeringen riktar alltför ofta den politiska energin mot sina motståndare i stället för mot vår tids största utmaningar. Samtidigt lyser de långsiktiga lösningarna oftast med sin frånvaro.

Det är skillnad mellan att utmana en motståndares politik och att göra motståndaren till huvudproblemet. Som om ett hån mot en politisk motståndare vore en politisk prestation. Som om den mest träffsäkra förolämpningen också gjorde samhället bättre.

Det är inte ledarskap.

Ledarskap handlar om att samla ett samhälle kring de stora uppgifterna. Att fatta beslut som håller längre än nästa opinionsmätning. Att använda makten där den gör störst nytta.

Historien kommer inte att döma er efter era repliker. Den kommer att döma er efter era beslut.

Väljarna gav er makt för att leda landet – inte för att vinna ordkrig.

Tidöregeringen. Är det här verkligen det bästa ni kan åstadkomma med väljarnas förtroende?

Christine Falk

LT Debatt 2026-07-29