Skip to main content

Författare: susanandersson

Arbete åt alla

Vi behöver anstränga oss för att få fler i arbete. Den som har ett jobb kan försörja sig, planera sin framtid, bidra till samhällets utveckling och kanske bli bättre på svenska eller finna nya bekantskaper. Allt det här är viktigt för samhällsutveckling och gemenskap. Målet vara tydligt: alla som kan och vill arbeta ska ha möjlighet att göra det.

Södertälje har stora möjligheter, men också utmaningar. Arbetslösheten är fortfarande för hög, samtidigt som företag vittnar om svårigheter att hitta rätt kompetens. För Vänsterpartiet finns lösningen inom räckhåll, genom att investera i utbildning, praktikplatser och fler vägar in på arbetsmarknaden.

Vi vill därför stärka och bredda uppdraget för Telge Tillväxt, som under många år har hjälpt unga och på senare år även utrikes födda kvinnor att få sitt första jobb och en väg in i arbetslivet. Verksamheten har visat goda resultat och bör utvecklas för att kunna hjälpa fler.

Samtidigt måste kopplingen mellan utbildning och arbetsmarknad bli bättre. Södertälje behöver fler yrkeshögskoleutbildningar inom bristyrken och ett Komvux med en bredare kurskatalog. Fler utbildningar ska erbjudas i klassrum i Södertälje så att människor kan utbilda sig utan att behöva pendla långa sträckor eller studera på distans mot sin vilja.

Förhoppningsvis får vi tillbaka en högskola till staden och vi behöver ställa om normerna till att förvänta oss att varenda ungdom studerar vidare efter gymnasiet, utan att ställa krav. För en del passar en yrkesutbildning bättre.

Vi vill också starta en kommunal arbetsförmedling nu när den statliga arbetsförmedlingen i princip inte förmedlar arbete längre, och har lämnat jobbmatchandet åt en uppsjö privata bolag. Kommunen kan bli en stor, stabil jobbmatchningsaktör – eller arbetsförmedlare – som vi också kan kalla det.

Kommunen känner den lokala arbetsmarknaden bäst och kan lätt skapa kontakt mellan arbetssökande, utbildningsanordnare och arbetsgivare. Kommunen har också ett extra ekonomiskt incitament i att få invånare till egen försörjning i och med högre skatteintäkter och eventuellt minskade utgifter för bidrag när fler kommer i arbete.

För att stärka det lokala näringslivet krävs bättre villkor för småföretagen så att de lättare kan anställa. Vänsterpartiet vill slopa sjuklöneansvaret för företag med upp till tio anställda. Små företag ska inte behöva bära en oproportionerligt stor ekonomisk risk när en medarbetare blir sjuk, något som kan avskräcka företag från att anställa.

Vi vill också underlätta för egenföretagare att ta ut föräldraledighet för att man inte ska behöva välja mellan familj och företagande. Dessutom måste reglerna för generationsskiften förenklas, både när företag förs vidare inom familjen och när nya ägare tar över utanför familjekretsen. Livskraftiga företag ska kunna leva vidare och behålla sina arbetstillfällen.

För att fler ska få chansen att etablera sig på arbetsmarknaden vill vi skapa fler lärlings- och traineeplatser i samverkan mellan kommunen och näringslivet. Praktisk erfarenhet är ofta nyckeln till ett första jobb.

Arbete åt alla är inte en utopi utan ett mål vi kan uppnå med rätt politiska prioriteringar. Det är bra för individen, för företagen och för hela kommunen.

Linda Sjögren

Gruppledare för Vänsterpartiet i Södertälje kommun

Ale Friberg

Ledamot (V) i Arbets- och näringslivsnämnden

LT Debatt 2026-07-02

Slutreplik: ”Jag argumenterar inte mot företagande”

Signaturen ”En invånare som litar mer på individer än en grupp politiker” bekräftar egentligen poängen i mitt debattinlägg. Svaret riktar sig mot en text som aldrig skrivits. Jag argumenterar inte mot företagande, konsumtion eller människors frihet. Tvärtom lyfter jag vikten av lokalt företagande, återbruk och en ekonomi som skapar både jobb och social hållbarhet.

Problemet är att varje kritik av kapitalismens utveckling avfärdas som ett angrepp på individens frihet. Det är ett ideologiskt reflexsvar snarare än ett bemötande av mina argument.

Även en marknadsliberal borde kunna se kapitalismens avarter. När några få globala koncerner dominerar marknaden, produkter designas för kort livslängd och reklamindustrin lägger miljardbelopp på att skapa nya behov är det inte en fri marknad – det är maktkoncentration. Konsumenter möter inte företag på jämlika villkor när algoritmer, influencers och enorma reklambudgetar styr våra val.

Signaturen ställer dessutom upp en falsk motsättning mellan individer och politiker. Men politiker är vanliga människor som engagerat sig demokratiskt. Om vi lämnar samhällsutvecklingen åt marknaden blir det i praktiken de ekonomiskt starkaste aktörerna som sätter agendan.

Demokratins uppgift är bredare än att skapa lönsamhet. Den ska också värna barns uppväxtvillkor, trygghet, kultur, sammanhållning och klimatet. Frihet handlar därför inte bara om rätten att konsumera, utan också om möjligheten att tillsammans forma ett samhälle där människor och planet väger tyngre än kortsiktig vinst.

Christine Falk

Vänsterpartiet

LT Debatt 2026-06-30

 

Alla förlorar när ekonomin blir ideologi

Södertälje är på många sätt en bild av vår tid. Här finns global industri, småföretagare och människor från hela världen som byggt företag, föreningar och lokalsamhällen. Här finns också bostadssegregation, växande skillnader och en känsla hos många att utvecklingen sker – men inte alltid för dem.

Det är därför frågan om ekonomi inte bara handlar om siffror. Den handlar om vilken sorts samhälle vi bygger. Kapitalismen beskrivs ofta som ett ekonomiskt system. Men dagens kapitalism fungerar också som en ideologi – där konkurrens, konsumtion och ständig tillväxt blivit normer långt utanför marknaden.

Det märks i hur vi ser på oss själva. När tolvåringar känner att de behöver hudvårdsrutiner med tio eller tolv produkter handlar det inte främst om hudvård. Det handlar om hur kommersiella intressen allt tidigare formar identitet och självkänsla. Osäkerhet blir en marknad.

När barnkalas börjar likna professionella event handlar det inte bara om individuella val. Sociala normer formas i ett system där synlighet, prestation och konsumtion blivit sätt att visa omsorg, status och tillhörighet.

Problemet är inte konsumtion i sig. Problemet uppstår när marknaden börjar definiera vilka behov människor tror att de har.

Samma logik driver ekonomin i stort. Överproduktion är inte ett undantag – den är ofta en förutsättning för fortsatt tillväxt. Produkter designas för kort livslängd, trender accelererar omsättningen och reklam skapar efterfrågan snabbare än gamla behov försvinner. Konsekvenserna är både ekologiska och sociala.

När konsumtion blir centralt för identitet ökar pressen på hushåll, jämförelsen mellan människor intensifieras och känslan av otillräcklighet blir lätt en affärsmodell. Samtidigt koncentreras ekonomisk makt. Inom skönhetsindustrin äger några få globala koncerner hundratals varumärken samtidigt som de, genom influencers och algoritmer, formar ideal och konsumtionsmönster. Valfriheten upplevs stor – makten är det inte.

Detta får lokala konsekvenser. I Södertälje märks det när ekonomisk tillväxt inte automatiskt leder till social sammanhållning. När människor känner större ekonomisk press men mindre inflytande. När civilsamhället förväntas reparera sådant som marknaden och politiken inte längre hanterar.

Men alternativ finns. När produkter repareras istället för att slängas minskar både resursförbrukning och kostnader. När återbruk och cirkulära lösningar utvecklas lokalt skapas jobb och resurser stannar kvar i samhället. Det arbetet syns redan i Södertälje genom satsningar på återbruk, återvinning och resurseffektivitet.

Vi behöver därför göra det billigare att reparera än att köpa nytt, begränsa aggressiv marknadsföring mot barn, motverka monopol och investera mer i skolor, bibliotek, föreningsliv och mötesplatser – sådant som bygger tillit.

För den avgörande frågan är inte hur mycket vi konsumerar. Den är vilket samhälle konsumtionen skapar.

Ekonomin måste åter bli ett verktyg för människors välmående inom planetens gränser – inte ett system där människovärde mäts i köpkraft.

Christine Falk

Vänsterpartiet

LT Debatt 2026-06-13

Billigare bostäder och tryggare områden

 

Det kommunägda bolaget Telge bostäder har ett avkastningskrav på 3,9 procent, vilket är jämförelsevis högt. Samtidigt står miljonprogrammen och andra fastigheter byggda under samma era inför stora behov av renoveringar, upprustningar och moderniseringar. Det senare har genom åren hanterats så att en del av fastighetsbeståndet har sålts av för att finansiera upprustning av det kvarvarande beståndet.

Trots detta leder dessa renoveringar till hyreshöjningar för de boende och ibland kraftiga sådana. Allmännyttan är den största och viktigaste bostadsförsörjaren i kommunen. I allmännyttans bestånd måste det finnas bostäder även för de med lägre inkomster, som exempelvis de lägst avlönade bland kommunens egna anställda. Det är inte rimligt att den dubbelbeskattning som sker i dag, en gång på lönen och en gång på hyran, ska drabba lågavlönade hyresgäster.

Vänsterpartiet anser att allmännyttan ska stärkas genom ett borttaget avkastningskrav. Det överskott som genereras i bolaget ska gå till återinvesteringar i form av lägre hyror, renoveringar, upprustningar och moderniseringar – och eventuellt nybyggnation.

Telge bostäder behöver drivas med ett komplett livscykelperspektiv, där stambyten och renoveringar bekostas av det överskott fastigheterna har genererat genom åren. Att de pengarna är borta den dag de behövs, så att bolaget tvingas sälja av vissa fastigheter för att kunna renovera, är ett ohållbart förfarande.

Om vi inte hade sålt av så mycket av det allmännyttiga beståndet under åren hade vi haft en helt annan rådighet gällande oriktiga hyresförhållanden, hyressättning och trygghetsfrågor kopplade till områden.

Linda Sjögren, gruppledare

Fredrik Bragge,  ledamot i Telge bostäder

 

LT debatt 2026-05-26

Ship to Gaza – NY ANKOMSTTID!

Ny ankomsttid beräknas till klockan 21.00 ikväll.
På måndag den 1 juni passerar Ship to Gaza genom Södertälje kanal och gör ett stopp vid Lilla Gästhamnen.

På plats kommer Stefan Sundström att spela ett par låtar i samband med besöket.

Ship to Gaza arbetar för att uppmärksamma situationen i Gaza och samla stöd för det palestinska folket. Besättningen och arrangörerna är partipolitiskt obundna och har därför bett om att partiflaggor, beachflaggor och liknande inte tas med.

Har du en Palestinasjal eller Palestinaflagga hemma får du gärna ta med den istället.

Vi hoppas att många Södertäljebor kommer förbi kajen på måndag för att ta emot båten och visa sitt stöd.

Vi har hjärnan – men använder vi den?

Vi vet vad som krävs: fossilfri energi, hållbara transporter, skydd av natur och en mer resurseffektiv ekonomi. Tekniken finns, lösningarna finns – och de används redan. Ändå agerar vi inte i den takt som krävs. Vi lever inte i okunskap. Vi vet vad som händer med klimatet, varför det sker och vad det leder till. Den verkliga paradoxen i vår tid är inte brist på kunskap – utan brist på handling.

Vi talar ofta om strutsbeteende – att stoppa huvudet i sanden inför hot. Bilden är missvisande; strutsar gör inte så. Men som metafor för mänskligt beteende är den obehagligt träffande. För till skillnad från djur kan vi inte skylla på instinkt. Vi har förmågan att förstå, analysera och agera – men gör det inte fullt ut.

Under tiden förändras världen snabbt. Den biologiska mångfalden minskar i en takt som forskare beskriver som en pågående massutrotning. Arter försvinner hundratals gånger snabbare än naturligt. Över 680 ryggradsdjur har redan försvunnit, och uppemot en miljon arter riskerar att följa efter. Det handlar inte om en avlägsen naturfråga – utan om själva grunden för våra samhällen.

Samtidigt växer kostnaderna för extremväder. Globalt uppgår de till hundratals miljarder dollar varje år. Även här hemma ser vi fler skyfall, översvämningar och värmeböljor. Det som tidigare kallades extremt blir allt mer normalt.

Konsekvenserna stannar inte vid natur och ekonomi. De når in i våra liv och våra kroppar. Klimatförändringar väntas orsaka ytterligare omkring 250 000 dödsfall per år globalt inom några decennier. Parallellt visar forskning att spermiekoncentrationer har minskat med omkring 50–60 procent sedan 1970-talet – en utveckling som kopplas till miljöfaktorer som kemikalier, föroreningar och temperaturökningar. Det är en påminnelse om att krisen inte bara utspelar sig i ekosystemen – utan också i våra egna kroppar och i förutsättningarna för framtida generationer.

Detta är inte separata problem. Det är olika uttryck för samma obalans. Mot den bakgrunden blir passivitet inte försiktighet – utan ett aktivt risktagande. Att fortsätta som vanligt är inte ett neutralt val – det är ett beslut att acceptera ökade risker.

Så varför händer inte mer? Delvis handlar det om mänsklig psykologi. Vi skjuter upp det som är komplext och obehagligt. Men det gör inte problemet mindre – bara svårare att hantera senare. Just därför krävs tydligt ledarskap och beslut som gör det hållbara till det självklara.

Och ansvaret är inte bara globalt – det är också lokalt. Hur vi planerar våra städer, hur vi reser, vad vi investerar i – allt detta spelar roll. Även i Södertälje.
Detta är i grunden ett test. Inte av vad vi vet – utan av vad vi gör med det vi vet.

Vi har fortfarande handlingsutrymme. Vi har kunskapen, tekniken och möjligheten att ställa om. Men det kräver att vi också använder vår kanske viktigaste resurs – vår förmåga att fatta beslut i tid.

För framtiden formas inte i texten i våra översiktsplaner eller i formuleringar i strategidokument. Den formas i det vi faktiskt gör. I besluten vi fattar, investeringarna vi genomför och prioriteringarna vi väljer.

Det är där riktningen sätts.

Det är där framtiden avgörs.

Christine Falk

Vänsterpartiet

LT Debatt 2026-05-15

Nygatan blev fel – nu måste Södertälje tänka om

Debatten om Södertäljes stadskärna måste ta sin utgångspunkt i vad som faktiskt fungerar – och vad som inte gör det. Enkelriktningen av Nygatan är ett tydligt exempel på en åtgärd där ambitionen var hög, men där resultatet inte motsvarat förväntningarna. Tanken var att skapa ett mer levande stadsliv, men utfallet har i stället blivit splittrat och svårtolkat. Det gör det nödvändigt att ompröva inriktningen och fokusera på de stråk som har bättre förutsättningar att bära stadslivet.

Nygatan fyller i dag en viktig funktion för genomfartstrafiken. Den rollen har inte försvunnit, och enkelriktningen har inte heller stärkt stadslivet i den omfattning som var tänkt. De gestaltade inslagen upplevs av många som otydliga. Möbleringen ger snarare en känsla av skolgård än ett inbjudande stadsrum, och flera sittmöbler är överdimensionerade och svåra att använda. Resultatet blir en plats som ska bjuda in, men som i praktiken riskerar att upplevas som både exkluderande och svår att förstå.

Här finns också en dimension av infantilisering. När uttrycket blir lekfullt utan att ta den vuxna stadens behov på allvar uppstår en obalans mellan ambition och funktion. Helhetsintrycket blir närmast estetiskt omusikaliskt – form, funktion och sammanhang samspelar inte. Det förstärks av en planeringslogik där projekt riskerar att betraktas som färdiga ”produkter” som levereras till invånarna, snarare än som levande miljöer som växer fram i samspel med dem som använder platsen.

Det grundläggande problemet är att Nygatan saknar det sammanhang som krävs för att spontant stadsliv ska uppstå. Den binder inte ihop stadens viktigaste målpunkter, vilket gör att insatserna riskerar att bli ytliga. Samtidigt finns möjligheter. Parkeringen ovanför det gamla polishuset skulle kunna omvandlas till en mindre stadspark. Här finns redan restauranger som drar människor till platsen – ett naturligt sammanhang där det finns en anledning att stanna. En liten park, kompletterad med en konstnärligt utformad lekskulptur, skulle kunna förstärka platsens identitet och skapa ett levande stadsrum.

Köpmangatan har däremot helt andra förutsättningar. Den ligger i ett naturligt flöde mellan kanalen och handeln på Storgatan. Här finns redan rörelse, vilket gör att insatser kan bygga vidare på befintliga kvaliteter. Att prioritera gång- och cykeltrafik här är därför ett mer logiskt och framtidsinriktat val.

Det möjliggör också en tydligare trafikstruktur. Bussar kan ledas om till Oxbacksleden och Nygatan, som är bättre lämpade för genomgående trafik. Samtidigt kan Köpmangatan bli en central del i ett sammanhängande nät av gång- och cykelstråk, med kopplingar till övre Nygatan, Oxbacksgatan och Dalaparken.

För cykelpendlingen finns tydliga vinster. En sträckning via Köpmangatan och vidare mot Lovisinsgatan skulle skapa en rak och effektiv cykelled genom staden, med Slussgatan som komplement.

Det handlar inte bara om en gata, utan om stadens riktning. När rörelse, vistelse och tillgänglighet samspelar stärks både stadsliv och handel.

Valet av Köpmangatan är därför ett vägval för Södertälje: en mer sammanhållen, levande och funktionell stadskärna där människor ges företräde.

Christine Falk
Vänsterpartiet

Publicerad i TelgeNytt 2026-04-28

Småföretagen bygger Södertälje – men konkurrensen måste fungera

Södertälje är en industristad med starka rötter i global industri. Företag som Scania och AstraZeneca är avgörande för både jobben och ekonomin i kommunen. Samtidigt är det lätt att glömma att en stor del av vardagens arbetsplatser finns i de mindre företagen runt om i staden.

I Södertälje öppnar småföretagare restauranger i Ronna, driver butiker i Geneta, startar byggfirmor i Hovsjö och transportföretag i hela kommunen. Det är företag som ofta har vuxit fram ur lokalsamhället och som anställer människor som bor här.

Statistik från SCB visar att små och medelstora företag står för en stor del av sysselsättningen i privat sektor i Sverige. I en kommun som Södertälje, där många företag startas lokalt, spelar de en särskilt viktig roll. De skapar jobb, service och mötesplatser i stadsdelar där arbetsplatser annars kan vara få.

Södertälje är också ett tydligt exempel på hur entreprenörskap kan bidra till integration. Invandrarföretagare driver i dag restauranger, butiker, transportföretag och serviceverksamheter i hela kommunen. Enligt Tillväxtverket är utrikesfödda överrepresenterade bland företagare i flera branscher, särskilt inom handel, restaurang och transport.

Samtidigt har konkurrensen i vissa branscher förändrats kraftigt. Livsmedelshandeln i Sverige domineras i dag av några få stora aktörer, bland annat ICA Gruppen, Axfood och Coop Sverige. Den utvecklingen har vuxit fram under många decennier.

Tidigare fanns betydligt fler mindre livsmedelsbutiker i bostadsområden och stadsdelar. I Södertälje, liksom i många andra svenska städer, har många av de mindre kvartersbutikerna försvunnit när större butiker och stormarknader etablerats. Effektivare logistik, större inköpsvolymer och förändrade köpmönster har gjort det svårt för små handlare att konkurrera på samma villkor.

När marknader blir mer koncentrerade finns en risk att konkurrensen minskar och att det blir svårare för mindre aktörer att etablera sig. För en småföretagare i Södertälje kan det innebära att spelplanen inte alltid är jämn. Här behövs en politik som värnar konkurrensen och gör det möjligt för mindre företag att växa. Vänsterpartiet driver bland annat frågor om att motverka monopol och oligopol, stärka konkurrensen och göra offentlig upphandling mer tillgänglig för mindre företag.

Likaså värnar Vänsterpartiet att trygghetssystemen fungerar även för företagare. Att starta företag innebär alltid risker, men det ska inte innebära att man står utan skydd om man blir sjuk eller verksamheten går dåligt. Det ska vara schyssta villkor för både företagare och anställda!

Södertäljes styrka har alltid varit kombinationen av stora industriföretag och ett brett lokalt näringsliv. Runt de stora arbetsgivarna finns ett nätverk av underleverantörer, serviceföretag, restauranger och lokala butiker som tillsammans skapar jobb och liv i staden.

Om Södertälje ska fortsätta utvecklas behöver vi en politik som stärker konkurrensen och ger bättre villkor för de företag som finns nära människor i vardagen. Det är de lokala småföretagen som gör att våra stadsdelar så mångfasetterade och levande.

Christine Falk
Vänsterpartiet

Publicerad i TelgeNytt 2026-04-21

Satsning mot psykisk ohälsa kräver att pengar används rätt

Christine Falk

Att satsa tre miljarder kronor på ungas psykiska hälsa är ett viktigt besked från Centerpartiet. Men avgörande är inte summan i sig, utan hur pengarna används. Ska vi få verklig effekt måste fokus ligga där det gör störst skillnad: i förskolan och skolan.

Den psykiska ohälsan bland unga i Sverige har ökat under lång tid. Samtidigt visar forskning att barns uppväxtvillkor spelar en avgörande roll. Folkhälsomyndigheten pekar på att socioekonomiska faktorer, som familjens ekonomi och trygghet, är centrala. Barn som växer upp i ekonomisk utsatthet löper betydligt högre risk att utveckla psykisk ohälsa.

Det bekräftas av Socialstyrelsen, som visar att barn i utsatta miljöer oftare drabbas av allvarliga problem som självskador och har oftare behov av psykiatrisk vård. Forskning från Uppsala universitet visar dessutom att sambandet syns redan i förskoleåldern och kan få långsiktiga konsekvenser.

Mot denna bakgrund blir det tydligt att insatser måste sättas in tidigt. Förskolan och skolan är de mest kraftfulla verktyg vi har för att bryta sambandet mellan barnfattigdom och psykisk ohälsa. Här finns möjligheten att skapa trygghet, bygga relationer och upptäcka problem i tid. Trots detta är elevhälsan ofta underbemannad och många skolor saknar resurser att ge rätt stöd.

Men vi kan inte bortse från de ekonomiska villkoren i barns vardag. För att minska ojämlikheten krävs också starkare ekonomiska trygghetssystem. Stöd till barnfamiljer behöver indexregleras så att de följer kostnadsutvecklingen. När priserna stiger men stöden står still urholkas deras värde – och barn i utsatta familjer drabbas hårdast.

Att stärka barnfamiljers ekonomi är en direkt investering i barns psykiska hälsa. Minskad ekonomisk stress i hemmet ger bättre förutsättningar för trygghet och framtidstro.

En sådan politik kräver finansiering. Därför behöver skattesystemet bli mer rättvist. De med de högsta inkomsterna och största förmögenheterna måste bidra mer. Jag har svårt att tro att inte också de allra rikaste har ett intresse av en god samhällsutveckling. Ett exempel är Roger Akelius, som genom stora donationer visat att resurser kan användas för att stärka samhället. Med ett mer rättvist skattesystem kan vi gemensamt säkerställa att fler bidrar till det som gynnar alla.

Självklart behövs också fungerande vårdinsatser, som Barn- och ungdomspsykiatrin. Men om vi vill minska den psykiska ohälsan räcker det inte att behandla problemen när de redan uppstått. Vi måste förebygga dem.

Att investera i förskola och skola – och samtidigt stärka barnfamiljers ekonomi – är en av de viktigaste jämlikhetsreformerna vi kan göra.

Tre miljarder kronor kan göra skillnad. Men bara om de används rätt.

Christine Falk

Vänsterpartiet

LT debatt 2026-04-07

Sänk våra arvoden

LT har i en väldigt bra artikel beskrivit den översyn av den politiska organisationen som nyligen återrapporterades till kommunstyrelsen. Utöver att vår politiska organisation är stor och bred, på gott och på ont, så står det tydligt att våra arvoden ligger betydligt högre än de jämförbara kommunerna i rapporten.

Det presenteras tre möjliga vägar för organisationsupplägg inför kommande mandatperiod: en koncentrerad politisk organisation (modell 1), en centraliserad politisk organisation (modell 2) och en utvidgad politisk organisation (modell 3).

Alla tre modellerna har antal nämnder, bolag och förtroendevalda i fokus. Ingen nämner arvoden. Att våra arvoden är höga i jämförelse nämns i rapporten, som sagt, men en sänkning av arvoden finns inte med som en alternativ modell, vilket vi tycker är synd.

Vänsterpartiet har tidigare föreslagit en sänkning av Södertäljes politikerarvoden med 40 procent rakt av – både för sammanträdesarvoden och för månadsavlönade. På så sätt hamnar vi i nivå med många andra kommuner samtidigt som de lägst avlönade gruppledarna fortfarande kan leva på sina arvoden, vilket kan vara bra ur ett demokratiperspektiv.

Sänkningarna skulle bespara kommunen omkring 16 miljoner kronor.

Med sänkta arvoden kan vi dessutom behålla organisationen vi har i dag utan att ruinera kommunen. Som kommunstyrelseordförande Boel Godner (S) sa i artikeln så fyller det ett syfte att ha många förtroendevalda: ”många kan då få ett uppdrag och därmed kan många Södertäljebor känna någon som är politiskt aktiv och det är en bra grej för demokratin”. Jag håller helt med.

Det är våra arvoden som är för höga, inte de förtroendevalda som är för många.

Linda Sjögren (V)

gruppledare

LT debatt 2026-03-27