När Coop Konsum stänger i Södertälje centrum försvinner inte bara ännu en livsmedelsbutik. Vi förlorar också ett alternativ på en marknad där makten under lång tid samlats hos allt färre företag.
Det är dessutom symboliskt.
Coop växte fram ur arbetarrörelsens och konsumentkooperationens övertygelse om att marknaden inte alltid arbetar för människors bästa. Vanliga människor gick samman för att pressa priser, motverka matfusk och skapa ett alternativ där konsumenterna – inte kapitalägarna – stod i centrum. Kooperationen byggde på en enkel idé: ekonomin ska tjäna människorna, inte tvärtom.
I dag ser vi den motsatta utvecklingen.
Den svenska dagligvaruhandeln domineras av ett fåtal stora koncerner. Konkurrensverket beskriver marknaden som starkt koncentrerad och konstaterar att etableringshindren är stora. Nya aktörer har svårt att komma in och när en butik stänger blir alternativen färre.
Det märkliga är att marknadsliberaler och konservativa inte reagerar kraftigare. De har i decennier hävdat att marknaden löser problemen bara politiken kliver åt sidan. Men det är just det som är problemet. När marknaden lämnas åt sig själv koncentreras makten. Stora företag köper mindre företag. Kapital söker sig dit avkastningen är störst. Konkurrenter blir uppköpta eller trängs undan. Det är ingen tillfällighet – det är så kapitalismen fungerar.
Vi ser samma utveckling på område efter område. Livsmedel, apotek, banker, digitala plattformar och internationella teknikföretag. Färre aktörer kontrollerar en allt större del av ekonomin. Samtidigt ökar deras möjligheter att påverka priser, villkor och i förlängningen också politiken.
Därför räcker det inte att tala om konkurrens. Konkurrens måste försvaras.
Politikens uppgift är inte att skydda de största företagens marknadsandelar utan människors frihet. Det kräver stark konkurrenslagstiftning, stopp för skadliga företagsuppköp, bättre möjligheter för kooperativ och lokala företag att etablera sig och en aktiv offentlig politik som bryter ekonomisk maktkoncentration. Demokratin måste vara starkare än kapitalet.
Här går den stora ideologiska skiljelinjen.
Högern utgår från att marknaden i grunden fungerar om politiken håller sig undan. Vänsterpartiet utgår från att marknader behöver demokratiska spelregler därför att ekonomisk makt annars koncentreras hos ett fåtal. Historien ger oss betydligt fler exempel på det senare än det förra.
Frågan till högern är därför enkel: Vill ni ha verklig konkurrens eller accepterar ni en utveckling mot allt mer oligarkliknande maktkoncentrationer där ett fåtal koncerner får ett avgörande inflytande över människors vardag?
För Vänsterpartiet är svaret självklart. Demokratin ska styra marknaden – inte marknaden demokratin
Christine Falk
Vänsterpartiet Södertälje
LT Debatt 2026-07-04