Ett land har självklart rätt att reglera migration. Men ett samhälle har också en moralisk plikt att inte låta regelverket bli viktigare än människovärdet.
När unga som vuxit upp i Sverige utvisas, eller när familjer med spädbarn tvingas lämna landet, reduceras livsöden till administrativa ärenden. Juridiskt möjligt – ja. Moraliskt – absolut inte.
Att gömma sig bakom formuleringen ”lagen är lagen” är bekvämt. Men det är inte ett svar på den etiska frågan.
En åtta månader gammal baby är inte migrationspolitik. Ett spädbarn har inget ansvar för asylprocesser, inga politiska ställningstaganden och ingen möjlighet att påverka sin situation. Ändå kan även de allra minsta bli konsekvenser av en politik som vill signalera konsekvens och kontroll.
Barnkonventionen är svensk lag. Barnets bästa ska komma i främsta rummet. Det är inte en rekommendation – det är en rättslig och moralisk princip. När systemets trovärdighet väger tyngre än barnets trygghet har vi förskjutit balansen från mänsklighet till mekanik.
Detsamma gäller den 18-åring som gått hela sin skolgång här, talar språket, har sina vänner och sin framtid i Sverige. På pappret kan personen vara “utlänning”. I verkligheten är det en ung människa formad av det samhälle som nu ifrågasätter hennes eller hans tillhörighet.
Vi talar ofta om integration: lär dig språket, utbilda dig, arbeta, bidra. Men vad händer när den som faktiskt gjort just detta ändå riskerar att utvisas? Vad signalerar det till andra unga? Att ansträngning inte garanterar trygghet. Att tillhörighet alltid är villkorad. Tidögängets politik visar med övertydlighet sin människosyn. Helt kallsinniga. Inhumana.
Södertälje är en kommun med lång erfarenhet av migration och integration. Här finns kunskap, uthållighet och ett civilsamhälle som gång på gång tagit ansvar när människor sökt en ny start. Det har inte varit enkelt. Men det har funnits en grundläggande övertygelse: människor är inte problem som ska hanteras, utan resurser som ska ges möjlighet. En tillgång för samhället.
Integration är inget kortsiktigt projekt. Det är ett ömsesidigt åtagande. När samhället investerar i en människa – genom skola, omsorg och gemenskap – och individen investerar tillbaka genom arbete, relationer och framtidsplaner, uppstår en relation. Och relationer skapar ansvar.
Filosofen Immanuel Kant talade om moralisk plikt: att behandla varje människa som ett mål i sig själv, aldrig som ett medel. Psykologen Lawrence Kohlberg beskrev hur moral kan utvecklas från ren regellydnad till ett tänkande där universella principer som rättvisa och mänskliga rättigheter väger tyngre än enbart lagens bokstav.
Att följa lagen är nödvändigt i en rättsstat. Men moralisk mognad kräver mer än formell korrekthet. Den kräver omdöme, proportionalitet och medmänsklighet.
Utvisningar av unga människor och spädbarn är inte bara juridiska beslut. De är moraliska ställningstaganden. Södertälje vet att integration är möjlig när människor får chansen. Frågan är om vi som samhälle är beredda att ta det ansvar som följer med den insikten.
Lagen kan vara uppfylld. Men är vår plikt det?
Christine Falk
LT debatt 2026-02-17