Södertälje är på många sätt en bild av vår tid. Här finns global industri, småföretagare och människor från hela världen som byggt företag, föreningar och lokalsamhällen. Här finns också bostadssegregation, växande skillnader och en känsla hos många att utvecklingen sker – men inte alltid för dem.
Det är därför frågan om ekonomi inte bara handlar om siffror. Den handlar om vilken sorts samhälle vi bygger. Kapitalismen beskrivs ofta som ett ekonomiskt system. Men dagens kapitalism fungerar också som en ideologi – där konkurrens, konsumtion och ständig tillväxt blivit normer långt utanför marknaden.
Det märks i hur vi ser på oss själva. När tolvåringar känner att de behöver hudvårdsrutiner med tio eller tolv produkter handlar det inte främst om hudvård. Det handlar om hur kommersiella intressen allt tidigare formar identitet och självkänsla. Osäkerhet blir en marknad.
När barnkalas börjar likna professionella event handlar det inte bara om individuella val. Sociala normer formas i ett system där synlighet, prestation och konsumtion blivit sätt att visa omsorg, status och tillhörighet.
Problemet är inte konsumtion i sig. Problemet uppstår när marknaden börjar definiera vilka behov människor tror att de har.
Samma logik driver ekonomin i stort. Överproduktion är inte ett undantag – den är ofta en förutsättning för fortsatt tillväxt. Produkter designas för kort livslängd, trender accelererar omsättningen och reklam skapar efterfrågan snabbare än gamla behov försvinner. Konsekvenserna är både ekologiska och sociala.
När konsumtion blir centralt för identitet ökar pressen på hushåll, jämförelsen mellan människor intensifieras och känslan av otillräcklighet blir lätt en affärsmodell. Samtidigt koncentreras ekonomisk makt. Inom skönhetsindustrin äger några få globala koncerner hundratals varumärken samtidigt som de, genom influencers och algoritmer, formar ideal och konsumtionsmönster. Valfriheten upplevs stor – makten är det inte.
Detta får lokala konsekvenser. I Södertälje märks det när ekonomisk tillväxt inte automatiskt leder till social sammanhållning. När människor känner större ekonomisk press men mindre inflytande. När civilsamhället förväntas reparera sådant som marknaden och politiken inte längre hanterar.
Men alternativ finns. När produkter repareras istället för att slängas minskar både resursförbrukning och kostnader. När återbruk och cirkulära lösningar utvecklas lokalt skapas jobb och resurser stannar kvar i samhället. Det arbetet syns redan i Södertälje genom satsningar på återbruk, återvinning och resurseffektivitet.
Vi behöver därför göra det billigare att reparera än att köpa nytt, begränsa aggressiv marknadsföring mot barn, motverka monopol och investera mer i skolor, bibliotek, föreningsliv och mötesplatser – sådant som bygger tillit.
För den avgörande frågan är inte hur mycket vi konsumerar. Den är vilket samhälle konsumtionen skapar.
Ekonomin måste åter bli ett verktyg för människors välmående inom planetens gränser – inte ett system där människovärde mäts i köpkraft.
Christine Falk
Vänsterpartiet
LT Debatt 2026-06-13