Vi kan se röken från skogsbränderna från satelliterna. Skogar brinner i Grekland, Spanien, Portugal, Frankrike och Italien. Människor tvingas lämna sina hem. Brandmän skickas mellan länder därför att katastroferna blivit större än nationsgränserna.
Ingen kan längre säga att klimatkrisen är något som väntar. Den är här.
Men klimatkrisen är inte den enda utmaningen. Vi lever i en tid då flera stora samhällsförändringar sammanfaller. Klimatet, demografin, teknikutvecklingen och säkerhetspolitiken förändrar samtidigt villkoren för hur vi lever, arbetar och organiserar vårt samhälle.
Om det någonsin funnits en tid som krävt politiskt mod, handlingskraft och ledarskap så är det nu.
Det som förvånar mig är inte lågorna. Det är politiken.
Inte därför att den är högljudd. Politik ska vara högljudd. Den ska vara konfliktfylld. Den ska vara obekväm när argument prövas och idéer bryts mot varandra.
Problemet är att den blivit uppskruvad om fel saker.
Tidöregeringen riktar alltför ofta den politiska energin mot sina motståndare i stället för mot vår tids största utmaningar. Samtidigt lyser de långsiktiga lösningarna oftast med sin frånvaro.
Det är skillnad mellan att utmana en motståndares politik och att göra motståndaren till huvudproblemet. Som om ett hån mot en politisk motståndare vore en politisk prestation. Som om den mest träffsäkra förolämpningen också gjorde samhället bättre.
Det är inte ledarskap.
Ledarskap handlar om att samla ett samhälle kring de stora uppgifterna. Att fatta beslut som håller längre än nästa opinionsmätning. Att använda makten där den gör störst nytta.
Historien kommer inte att döma er efter era repliker. Den kommer att döma er efter era beslut.
Väljarna gav er makt för att leda landet – inte för att vinna ordkrig.
Tidöregeringen. Är det här verkligen det bästa ni kan åstadkomma med väljarnas förtroende?
Christine Falk
LT Debatt 2026-07-29