Skip to main content

Författare: susanandersson

Kortare arbetstid är inget hot – ett ohållbart arbetsliv är det

Skrivet av susanandersson den . Postad i Debatt. Inga kommentarer till Kortare arbetstid är inget hot – ett ohållbart arbetsliv är det

Företrädare för tre arbetsgivarorganisationer försöker i en debattartikel måla upp bilden av att kortare arbetstid skulle rasera både företag, jobb och välfärd. Det är en retorik vi har hört förut. Samma varningar riktades mot åttatimmarsdagen, semestern och föräldraförsäkringen. Varje gång var påståendena felaktiga. Varje gång blev samhället starkare.

LO och Vänsterpartiet driver frågan om arbetstidsförkortning, och det handlar inte om att bortse från verkligheten – utan om att ta ansvar för den. Arbetslivet har blivit hårdare, tempot högre och sjukskrivningarna på grund av stress och utmattning är fortsatt omfattande. Samtidigt har produktiviteten ökat kraftigt under decennier.

Vinsterna har vuxit. Men tiden för människor att leva sina liv har inte gjort det.

Arbetsgivarna lutar sig tungt mot beräkningar från Konjunkturinstitutet om fallande BNP. Men sådana modeller utgår från att ingenting annat förändras – att människor inte blir friskare, mer produktiva eller stannar längre i arbetslivet. Verkligheten visar något helt annat. Försök med kortare arbetstid har visat minskad sjukfrånvaro, lägre personalomsättning och högre effektivitet per arbetad timme.

Det är inte ideologi.

Det är konkret och levd erfarenhet.

Det verkliga hotet mot svensk konkurrenskraft är inte att människor får mer återhämtning. Hotet är ett arbetsliv där undersköterskan är hemma med värk i kroppen redan före femtio års ålder, där läraren aldrig hinner andas mellan lektionerna och där industriarbetaren räknar åren till pension snarare än ser möjligheterna framåt. När människor slits ut förlorar inte bara individerna – hela samhället förlorar. Kompetens försvinner, sjukskrivningarna ökar och kostnaderna vältras över på välfärden.

Artikelförfattarna – Eva Glückman, Lena-Liisa Tengblad och Erik Haara – hävdar också att arbetstidsförkortning skulle hota den svenska modellen. Men modellen har aldrig handlat om att frysa villkoren i tiden. Den har handlat om att steg för steg flytta fram människors rätt till ett värdigt arbetsliv. Utan politiska reformer och facklig kamp hade vi fortfarande arbetat sex dagar i veckan med två veckors semester.

I en ekonomi där teknikutveckling och effektiviseringar fortsätter öka värdeskapandet är frågan inte om vi har råd med kortare arbetstid. Frågan är varför människor inte redan fått ta del av den.

Kortare arbetstid hotar inte Sveriges framtid. Ett arbetsliv som människor inte orkar med gör det.

Linda Sjögren (V)

Sait Yildiz (V)

LT debatt 2026-02-19

När lagen räcker – men samvetet bävar

Skrivet av susanandersson den . Postad i Debatt. Inga kommentarer till När lagen räcker – men samvetet bävar

Ett land har självklart rätt att reglera migration. Men ett samhälle har också en moralisk plikt att inte låta regelverket bli viktigare än människovärdet.

När unga som vuxit upp i Sverige utvisas, eller när familjer med spädbarn tvingas lämna landet, reduceras livsöden till administrativa ärenden. Juridiskt möjligt – ja. Moraliskt – absolut inte.

Att gömma sig bakom formuleringen ”lagen är lagen” är bekvämt. Men det är inte ett svar på den etiska frågan.

En åtta månader gammal baby är inte migrationspolitik. Ett spädbarn har inget ansvar för asylprocesser, inga politiska ställningstaganden och ingen möjlighet att påverka sin situation. Ändå kan även de allra minsta bli konsekvenser av en politik som vill signalera konsekvens och kontroll.

Barnkonventionen är svensk lag. Barnets bästa ska komma i främsta rummet. Det är inte en rekommendation – det är en rättslig och moralisk princip. När systemets trovärdighet väger tyngre än barnets trygghet har vi förskjutit balansen från mänsklighet till mekanik.

Detsamma gäller den 18-åring som gått hela sin skolgång här, talar språket, har sina vänner och sin framtid i Sverige. På pappret kan personen vara “utlänning”. I verkligheten är det en ung människa formad av det samhälle som nu ifrågasätter hennes eller hans tillhörighet.

Vi talar ofta om integration: lär dig språket, utbilda dig, arbeta, bidra. Men vad händer när den som faktiskt gjort just detta ändå riskerar att utvisas? Vad signalerar det till andra unga? Att ansträngning inte garanterar trygghet. Att tillhörighet alltid är villkorad. Tidögängets politik visar med övertydlighet sin människosyn. Helt kallsinniga. Inhumana.

Södertälje är en kommun med lång erfarenhet av migration och integration. Här finns kunskap, uthållighet och ett civilsamhälle som gång på gång tagit ansvar när människor sökt en ny start. Det har inte varit enkelt. Men det har funnits en grundläggande övertygelse: människor är inte problem som ska hanteras, utan resurser som ska ges möjlighet. En tillgång för samhället.

Integration är inget kortsiktigt projekt. Det är ett ömsesidigt åtagande. När samhället investerar i en människa – genom skola, omsorg och gemenskap – och individen investerar tillbaka genom arbete, relationer och framtidsplaner, uppstår en relation. Och relationer skapar ansvar.

Filosofen Immanuel Kant talade om moralisk plikt: att behandla varje människa som ett mål i sig själv, aldrig som ett medel. Psykologen Lawrence Kohlberg beskrev hur moral kan utvecklas från ren regellydnad till ett tänkande där universella principer som rättvisa och mänskliga rättigheter väger tyngre än enbart lagens bokstav.

Att följa lagen är nödvändigt i en rättsstat. Men moralisk mognad kräver mer än formell korrekthet. Den kräver omdöme, proportionalitet och medmänsklighet.

Utvisningar av unga människor och spädbarn är inte bara juridiska beslut. De är moraliska ställningstaganden. Södertälje vet att integration är möjlig när människor får chansen. Frågan är om vi som samhälle är beredda att ta det ansvar som följer med den insikten.

Lagen kan vara uppfylld. Men är vår plikt det?

Christine Falk

LT debatt 2026-02-17

Köp tillbaka värdshustomten – bygg upp ett Naturum

Skrivet av susanandersson den . Postad i Debatt. Inga kommentarer till Köp tillbaka värdshustomten – bygg upp ett Naturum

När värdshuset på Torekällberget brann ner 2016 förlorade Södertälje en viktig mötesplats i ett av kommunens mest uppskattade områden. Fastigheten Mariekälla 1:26 såldes senare till ett privat bolag med planer på ny exploatering.

Men platsens läge, mitt i Torekällbergets kultur- och naturområde, gör den bättre lämpad för en utveckling som gynnar både natur, kunskap och besöksnäring.

Södertälje har ovanligt rika naturmiljöer för att ligga nära storstadsregionen. Här möts Mälarens sötvatten och Östersjöns bräckta vatten, tillsammans med lövskogar, våtmarker och odlingslandskap. Det ger hög biologisk mångfald – men också ett landskap som är känsligt för felaktig exploatering.

I kommunen finns flera rödlistade och skyddsvärda arter – som insekterna läderbagge och ekoxe, fladdermusen barbastell, ormen hasselsnok, fågeln mindre hackspett och fisken ål. Dessa arter och andra visar tydligt hur ekologiska samband fungerar och varför området runt Torekällberget är särskilt värdefullt (se faktaruta).

Mot denna bakgrund bör kommunen ta initiativ till att förvärva Mariekälla 1:26 och utveckla platsen till ett Naturumliknande besökscentrum med tydlig ekologisk profil. Ett centrum som förklarar hur natur, vatten och mänsklig markanvändning hänger ihop – och som fungerar som entré och startpunkt för upplevelser i området.

Byggnaden bör i sig vara en del av upplevelsen – uppförd i trä och återbrukade material, med låg energianvändning och genomtänkt arkitektur anpassad till platsen.

Ett sådant besökscentrum skulle visa Södertäljes unika natur och innovativa prägel och stärka Södertäljes besöksnäring genom att locka fler dagsbesökare, skolor och turister. En förlängd vistelsetid skulle skapa mervärden för Torekällberget som helhet. Erfarenheter från andra naturum visar att kunskap och upplevelse ofta går hand i hand med lokal ekonomisk nytta.

I stället för kortsiktig exploatering kan Mariekälla bli en långsiktig tillgång – en plats som ger både upplevelse och förståelse, och som stärker Södertäljes identitet som en kommun med känsla för natur kultur och mångfald. En kommun med framtidstro helt enkelt.

Christine Falk

LT Debatt 2026-02-07

Kommunpolitiskt handlingsprogram 2026-2030

Skrivet av susanandersson den . Postad i Kommunpolitik. Inga kommentarer till Kommunpolitiskt handlingsprogram 2026-2030

På medlemsmötet den 4 februari tog vi ett viktigt beslut när vi antog vårt kommunpolitiska handlingsprogram för mandatperioden 2026-2030. Programmet pekar ut riktningen för vårt arbete i kommunen och samlar våra gemensamma prioriteringar för ett mer jämlikt och hållbart Södertälje. Nu fortsätter arbetet med att förverkliga politiken i praktiken – för det är ju där den faktiskt gör skillnad.

Läs handlingsprogrammet här >>

Försörjningsstöd är inget problem – det ger stabilitet

Skrivet av susanandersson den . Postad i Debatt. Inga kommentarer till Försörjningsstöd är inget problem – det ger stabilitet

Debatten om försörjningsstöd förs ofta i termer av kostnader och misstänkliggörande. Men sällan talar vi om hur stödet faktiskt fungerar i praktiken – och vilken roll det spelar i vår kommun.

Försörjningsstöd är inte pengar som används fritt. Det är ett strikt behovsprövat stöd som ska räcka till det mest grundläggande: hyra, mat, el, kläder och nödvändiga vardagsutgifter. Inget sparande, inga marginaler och inga ”val”. Varje krona ska redovisas och minsta inkomst minskar stödet direkt.

I verkligheten går dessa pengar nästan omedelbart vidare till samma aktörer varje månad: hyresvärdar, matbutiker, energibolag, apotek och lågprisbutiker.

När hyran betalas går pengarna till fastighetsägaren. När maten handlas sker det i den lokala butiken. När elräkningen betalas går pengarna till energibolaget. Försörjningsstödet cirkulerar alltså direkt i den lokala ekonomin.

Trots detta hörs återkommande krav på att stödet ska sänkas eller villkoras hårdare. Men konsekvenserna av sådana beslut blir snabbt synliga lokalt. Minskade utbetalningar leder inte till fler jobb, utan till ökade hyresskulder, fler vräkningar och större press på kommunens sociala verksamheter. Kostnaderna försvinner inte – de flyttas och växer.

Det är också viktigt att bemöta myten om att människor ”väljer bidrag framför arbete”. Försörjningsstöd är ett av de mest kontrollerade systemen vi har. Den som får stöd måste stå till arbetsmarknadens förfogande, söka arbete aktivt och acceptera insatser. Att leva på försörjningsstöd innebär ekonomisk stress och ständig osäkerhet – inte bekvämlighet.

Skillnaden mellan att leva på försörjningsstöd och att ha ett arbete handlar inte om lyx, utan om trygghet. Ett arbete ger möjlighet att planera sin vardag, hantera oväntade utgifter och delta i samhällslivet. Försörjningsstöd ger bara det absolut nödvändiga, ofta utan minsta buffert.

Den verkliga frågan är därför inte varför människor behöver försörjningsstöd, utan varför så många arbeten inte räcker till ett drägligt liv och varför boende, el och mat blivit så dyrt att samhället måste gå in som garant.

Försörjningsstöd är samhällets sista skyddsnät. Det handlar inte om bidragsberoende, utan om stabilitet – för individer, för kommunen och för hela det lokala samhället.

Christine Falk

Vänsterpartiet

LT debatt 2026-01-17

Stoppa nedmonteringen av folkbildningen

Skrivet av susanandersson den . Postad i Okategoriserade. Inga kommentarer till Stoppa nedmonteringen av folkbildningen

Om man söker information om vad folkbildning är, så dyker bland annat detta upp: Syftet är att främja personlig utveckling, stärka demokratin, öka samhällsengagemanget och göra kunskap tillgänglig för alla, oavsett ålder eller bakgrund.Det handlar om studieförbund, bibliotek och folkhögskolor i första hand.

Verkar det farligt på något sätt? Jag kan tycka att det är precis tvärtom. Det är något oerhört viktigt.

Men regeringen, ivrigt påhejade och styrda av SD, försöker göra allt man kan för att stoppa det. Man minskar stödet med 250 miljoner 2024 och 350 miljoner för 2025. Troligen 500 miljoner för 2026.

Vad innebär då detta? Det är i slutändan så klart människor som påverkas. Studieförbunden har fått lov att säga upp personal, minska antalet utbildningar samt stänga replokaler och annat. Både musiken och övrig kultur drabbas. Lika illa är det för folkhögskolor. Färre kan utbilda sig i ett senare skede i livet.

Redan efter första året kunde man se att vart femte kulturprogram försvunnit, var fjärde kommun mist ett studieförbund, var femte anställd har fått sluta och hotet mot replokalernas framtid har blivit en realitet. På 15 orter har flera replokaler redan stängts och över 20 000 deltagare riskerar att drabbas om det här fortsätter. Så även i Södertälje. Ett flertal replokaler har fått lov att stänga. Det drabbar ju i första hand ungdomar dessutom.

Den svenska folkbildningen måste stärkas, inte nedmonteras!

Lasse Jansson

 

Inlägg från LT Debatt 2026-01-15

Nej, Tomas Karlsson, det duger inte

Skrivet av susanandersson den . Postad i Debatt. Inga kommentarer till Nej, Tomas Karlsson, det duger inte

I sin ledare skriver Tomas Karlsson om de många som hamnat hos Kronofogden och det höga antalet barn som till följd av detta har blivit vräkta från sina hem. Det är naturligtvis bra att missförhållanden tas upp, men att, som Tomas Karlsson gör, inte föreslå några lösningar utan bara hoppas på bättre ekonomiska tider är inte genomtänkt och dessutom moraliskt förkastligt.

Det är inte förvånande att den humanistiska tanken kan vittra i tider som dessa. De populistiska högerkrafterna har bearbetat opinionen under många år. Invandrare har utsetts till syndabockar, människor som tagit studenten och fyllt 18 år skickas till diktaturer. Men den liberala ideologin har traditionellt inte fångats av auktoritära tendenser utan arbetat för sociala reformer.

Problem som vräkningar av barnfamiljer och barnfattigdom kan lösas av politiken. Kontrollera och stoppa spekulativa banker, skjut till medel för de som är fattigast, det finns naturligtvis mängder med åtgärder som kan vidtas. Vi är ett rikt land, men fattigt på omtanke, när de svagaste överges.

Det är lätt att slinta och tänka att de som står i skuld är de enda som är skyldiga. Men det krävs mer av en liberal ledarskribent med humanistiska ambitioner. Som socialist tänker jag ibland att jag är immun mot inhumana ställningstaganden, men det är naturligtvis inte sant. Vi måste alla ta ett steg tillbaka och tänka att vi kan hjälpa de som har det svårt. Vad föreslår du?

Pelle Norlin

pensionär, förskollärare och vänsterpartist

LT Debatt 2026-02-09

Kommunalisera arbetsförmedlingen

Skrivet av susanandersson den . Postad i Okategoriserade. Inga kommentarer till Kommunalisera arbetsförmedlingen

Att kunna försörja sig på ett arbete är grundläggande både för individen och för samhället. Men arbetslösheten är hög och fortsätter öka. Resultatet blir växande utanförskap, dålig familjeekonomi, tappade skatteintäkter och en välfärd som urholkas. Därför måste kampen mot arbetslösheten vara en av våra absolut högsta politiska prioriteringar.

Arbetsförmedlingen har splittrats och nedrustats, samtidigt som traditionell förmedlingsverksamhet läggs ut på privata aktörer. Den privata modellen, Rusta och matcha, har fått hård kritik för att både bli dyrare och leverera sämre resultat. Privatiseringen har dessutom lett till färre kontor och sämre tillgänglighet för de arbetssökande.

Men hur kan vi skapa en arbetsförmedling som verkligen fungerar? Kanske finns svaren hos vårt grannland Finland. Där har den statliga arbetsförmedlingen förts över i kommunal regi genom en reform som trädde i kraft 2025. Vi, båda vänsterpartistiska fullmäktigeledamöter från Södertälje, gjorde ett studiebesök i Helsingfors hos det finska kommunförbundet för att få reda på mer om hur finländarna tänkt att det skulle fungera med kommunal arbetsförmedling.

Syftet med reformen i Finland var flera

• Arbetsförmedlingen ska bli effektivare genom sin kännedom om lokala förhållanden.

• Tillgängligheten för Arbetsförmedlingens tjänster ska öka.

• Kommunerna ska erbjuda tjänster som är anpassade till den lokala arbetsmarknaden.

• Servicen ska bli mer individanpassad för såväl arbetssökande som rekryterande arbetsgivare.

Genom att samla arbetsförmedling, utbildning och företagsservice under ett tak skapas både effektivitet och bättre service. Den som söker jobb slipper också skickas runt mellan olika aktörer.

Reformen syftar till att stärka sysselsättning och tillväxt genom att göra arbetsförmedlingstjänsterna mer träffsäkra – fler arbetslösa ska snabbt komma i arbete. Kommunerna har goda förutsättningar att öka både utbud och efterfrågan på arbetskraft, vilket i sin tur stärker tillväxten. Förhoppningen är att skapa 7 000 till 10 000 nya jobb. Läs mer i vår rapport från besöket.

Det är förstås för tidigt att utvärdera en reform som är knappt ett år gammal. Men det finns intressanta uppslag för diskussion om hur man kan föra arbetsförmedlingen närmare kommunerna i Sverige.

Ett konkret förslag är att avprivatisera Rusta och Matcha och föra verksamheten till kommunerna med statlig finansiering. Kommunerna ansvarar redan för vuxenutbildning, näringslivsarbete och socialt stöd – därför är det logiskt att även arbetsförmedlingen finns där.

Det kan bli ett starkt koncept med samarbete och sammanhållning mellan arbetsförmedling och kommun för att få ut fler och snabbare i arbete.

Vänsterpartiet är emot vinster i välfärden. Vård, skola, omsorg och arbetsförmedling ska inte drivas av vinstdrivande företag. Varje skattekrona ska gå till verksamheterna. Det är dags att sluta med marknadsexperiment som kostar mer än de ger, och i stället återskapa en arbetsförmedling som verkligen förmedlar jobb.

Ale Friberg

Lasse Jansson

kommunfullmäktigeledamöter för Vänsterpartiet i Södertälje

LT debatt 2025-12-06

Om Uppsala kan – varför inte Södertälje?

Skrivet av susanandersson den . Postad i Okategoriserade. Inga kommentarer till Om Uppsala kan – varför inte Södertälje?

När kommunen upphandlar verksamheter – som nyligen bostäder med service för barn och unga med särskilda behov (LSS) – handlar det i praktiken om vem som ska ta ansvar för några av samhällets mest behövande. I dag går många av dessa kontrakt till privata bolag som drivs med ett enda mål: vinst.

Konsekvenserna är väl kända. Pengar som borde gå till omsorg hamnar hos aktieägare, personalen får sämre villkor och de boende möter ständigt nya ansikten när personalen byts ut. I värsta fall hamnar verksamheter i händerna på oseriösa aktörer – något som i flera kommuner redan utnyttjats av organiserad brottslighet.

Det här handlar inte om detaljer i en upphandling. Det handlar om vilken sorts välfärd – och vilken sorts samhälle – vi vill ha.

Det finns bättre alternativ.

Idéburna aktörer är organisationer som drivs utan vinstintresse, till exempel stiftelser eller kooperativ. De har ofta lång erfarenhet av omsorgsverksamhet och ett tydligt fokus på kvalitet, trygghet och kontinuitet. Om de får överskott, återinvesteras pengarna i verksamheten i stället för att försvinna till skatteparadis. De drivs av ett socialt uppdrag – inte av vinst.

Lagen om offentlig upphandling ger kommuner rätt att reservera vissa upphandlingar just för idéburna aktörer inom områden som socialtjänst och omsorg. Det betyder att man aktivt kan välja bort de vinstdrivna bolagen – helt inom lagens ramar.

Uppsala kommun har redan gjort det. Där reserverades en upphandling inom äldreomsorgen för idéburna aktörer. De stora vårdbolagen försökte stoppa beslutet i domstol, men både förvaltningsrätten och kammarrätten har bekräftat att Uppsala agerat lagenligt. Om Uppsala kan – varför inte Södertälje?

Vänsterpartiet i Södertälje har föreslagit att kommunen ska göra samma sak: reservera upphandlingar för idéburna aktörer. Men när vi la fram förslaget fick vi inget stöd. Inte ens från Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, trots att deras partikamrater i Uppsala gått före. Det är svårt att ta talet om ”social hållbarhet” på allvar när samma politiker röstar emot konkreta åtgärder som stärker kvalitet, trygghet och insyn i välfärden.

Vi vill att Södertälje ska stå upp för en välfärd som drivs för människor – inte för vinst. Att varje skattekrona ska gå till dem som behöver stöd, inte till bolag som jagar vinst.

Det är fullt möjligt. Det som saknas är bara politisk vilja.

 

Marie Askerstam (V)

ledamot i omsorgsnämnden

Linda Sjögren (V)

gruppledare

LT Debatt 2025-11-26

Vi satsar på framtiden

Skrivet av susanandersson den . Postad i Debatt. Inga kommentarer till Vi satsar på framtiden

Södertälje kommun går som tåget inom vissa områden medan andra halkar efter, precis som det är i många kommuner. Ett av våra stora problem är en konstant underfinansiering av allt från resurser i förskola och skola till arbetsmarknadsinsatser. Detta leder till en ond cirkel med fler invånare som står utanför arbetsmarknaden och lägre skatteintäkter.

Vi har därför valt att satsa i stället för att spara. Vi behöver mindre barngrupper i förskolan för att komma ner till Skolverkets rekommendationer. 67 procent av kommunens barngrupper är i dag för stora. Detta kan tyckas som ett problem vi kan vifta bort med ett ”ett par barn mer eller mindre spelar ingen roll” eller att ”det finns kommuner som har det sämre”. Men om vi lägger till faktorn att forskning påvisar att åren i förskolan lägger grunden för hela den kommande utbildningen, så förstår vi kanske hur illa det är.

I klassrummen ser det inte bättre ut. Dagarna då vi var kända för ett välfungerande tvålärarskap är förbi. I dag dras vi med för stora klasser, för få vuxna i skolan, för få lärare i klassrummen och en elevhälsa som inte hinner med. Lägg till faktorer som att var femte elev har läs- och skrivsvårigheter, att lärare får täcka upp för varandra vid frånvaro och att det blir stökigt i stora klasser.

De barn som inte hinner få rätt stöd i rätt tid kan det gå bra för i alla fall. Men det kan också gå käpprätt åt skogen. Även om man inte blir gängkriminell kan det bli väldigt svårt att komma in i arbetslivet och till egen försörjning.

Vänsterpartiet lägger därför 100 miljoner kronor extra till förskola, skola och fritidshem i vårt förslag till mål och budget för Södertälje kommun.

Vi vill se att varje barn får rätt stöd genom hela skolgången. Vi vill se att varje barn står väl rustat för vuxenlivet och arbetsmarknaden eller högskolan den dagen det är dags.

För den som av en eller annan anledning har halkat utanför utbildningssystemet och arbetsmarknaden ändå, behöver stödet finnas även i vuxen ålder. Vi behöver såväl väl fungerande vuxen- och yrkesutbildningar i ett brett urval, som en kommun som tar det samlade greppet för att få ned arbetslösheten. Med matchning mot arbetsmarknaden, rätt utbildningsinsatser och meningsfulla praktikplatser kan vi få fler i arbete.

Målet måste vara att alla arbetsföra invånare kan trygga egen försörjning och att alla barn och unga kan se ljust på framtiden. Det satsar vi på.

För Vänsterpartiet,

Linda Sjögren

Sait Yildiz

Ingemar Oderstedt

Lasse Jansson

Ale Friberg

Birgitta Johansson

Maria Ahumada

LT Debatt 2025-11-21