Författare: susanandersson

Signaturen ”En invånare som litar mer på individer än en grupp politiker” bekräftar egentligen poängen i mitt debattinlägg. Svaret riktar sig mot en text som aldrig skrivits. Jag argumenterar inte mot företagande, konsumtion eller människors frihet. Tvärtom lyfter jag vikten av lokalt företagande, återbruk och en ekonomi som skapar både jobb och social hållbarhet.

Problemet är att varje kritik av kapitalismens utveckling avfärdas som ett angrepp på individens frihet. Det är ett ideologiskt reflexsvar snarare än ett bemötande av mina argument.

Även en marknadsliberal borde kunna se kapitalismens avarter. När några få globala koncerner dominerar marknaden, produkter designas för kort livslängd och reklamindustrin lägger miljardbelopp på att skapa nya behov är det inte en fri marknad – det är maktkoncentration. Konsumenter möter inte företag på jämlika villkor när algoritmer, influencers och enorma reklambudgetar styr våra val.

Signaturen ställer dessutom upp en falsk motsättning mellan individer och politiker. Men politiker är vanliga människor som engagerat sig demokratiskt. Om vi lämnar samhällsutvecklingen åt marknaden blir det i praktiken de ekonomiskt starkaste aktörerna som sätter agendan.

Demokratins uppgift är bredare än att skapa lönsamhet. Den ska också värna barns uppväxtvillkor, trygghet, kultur, sammanhållning och klimatet. Frihet handlar därför inte bara om rätten att konsumera, utan också om möjligheten att tillsammans forma ett samhälle där människor och planet väger tyngre än kortsiktig vinst.

Christine Falk

Vänsterpartiet

LT Debatt 2026-06-30

Södertälje är på många sätt en bild av vår tid. Här finns global industri, småföretagare och människor från hela världen som byggt företag, föreningar och lokalsamhällen. Här finns också bostadssegregation, växande skillnader och en känsla hos många att utvecklingen sker – men inte alltid för dem.

Det är därför frågan om ekonomi inte bara handlar om siffror. Den handlar om vilken sorts samhälle vi bygger. Kapitalismen beskrivs ofta som ett ekonomiskt system. Men dagens kapitalism fungerar också som en ideologi – där konkurrens, konsumtion och ständig tillväxt blivit normer långt utanför marknaden.

Det märks i hur vi ser på oss själva. När tolvåringar känner att de behöver hudvårdsrutiner med tio eller tolv produkter handlar det inte främst om hudvård. Det handlar om hur kommersiella intressen allt tidigare formar identitet och självkänsla. Osäkerhet blir en marknad.

När barnkalas börjar likna professionella event handlar det inte bara om individuella val. Sociala normer formas i ett system där synlighet, prestation och konsumtion blivit sätt att visa omsorg, status och tillhörighet.

Problemet är inte konsumtion i sig. Problemet uppstår när marknaden börjar definiera vilka behov människor tror att de har.

Samma logik driver ekonomin i stort. Överproduktion är inte ett undantag – den är ofta en förutsättning för fortsatt tillväxt. Produkter designas för kort livslängd, trender accelererar omsättningen och reklam skapar efterfrågan snabbare än gamla behov försvinner. Konsekvenserna är både ekologiska och sociala.

När konsumtion blir centralt för identitet ökar pressen på hushåll, jämförelsen mellan människor intensifieras och känslan av otillräcklighet blir lätt en affärsmodell. Samtidigt koncentreras ekonomisk makt. Inom skönhetsindustrin äger några få globala koncerner hundratals varumärken samtidigt som de, genom influencers och algoritmer, formar ideal och konsumtionsmönster. Valfriheten upplevs stor – makten är det inte.

Detta får lokala konsekvenser. I Södertälje märks det när ekonomisk tillväxt inte automatiskt leder till social sammanhållning. När människor känner större ekonomisk press men mindre inflytande. När civilsamhället förväntas reparera sådant som marknaden och politiken inte längre hanterar.

Men alternativ finns. När produkter repareras istället för att slängas minskar både resursförbrukning och kostnader. När återbruk och cirkulära lösningar utvecklas lokalt skapas jobb och resurser stannar kvar i samhället. Det arbetet syns redan i Södertälje genom satsningar på återbruk, återvinning och resurseffektivitet.

Vi behöver därför göra det billigare att reparera än att köpa nytt, begränsa aggressiv marknadsföring mot barn, motverka monopol och investera mer i skolor, bibliotek, föreningsliv och mötesplatser – sådant som bygger tillit.

För den avgörande frågan är inte hur mycket vi konsumerar. Den är vilket samhälle konsumtionen skapar.

Ekonomin måste åter bli ett verktyg för människors välmående inom planetens gränser – inte ett system där människovärde mäts i köpkraft.

Christine Falk

Vänsterpartiet

LT Debatt 2026-06-13

Debatten om Södertäljes stadskärna måste ta sin utgångspunkt i vad som faktiskt fungerar – och vad som inte gör det. Enkelriktningen av Nygatan är ett tydligt exempel på en åtgärd där ambitionen var hög, men där resultatet inte motsvarat förväntningarna. Tanken var att skapa ett mer levande stadsliv, men utfallet har i stället blivit splittrat och svårtolkat. Det gör det nödvändigt att ompröva inriktningen och fokusera på de stråk som har bättre förutsättningar att bära stadslivet.

Nygatan fyller i dag en viktig funktion för genomfartstrafiken. Den rollen har inte försvunnit, och enkelriktningen har inte heller stärkt stadslivet i den omfattning som var tänkt. De gestaltade inslagen upplevs av många som otydliga. Möbleringen ger snarare en känsla av skolgård än ett inbjudande stadsrum, och flera sittmöbler är överdimensionerade och svåra att använda. Resultatet blir en plats som ska bjuda in, men som i praktiken riskerar att upplevas som både exkluderande och svår att förstå.

Här finns också en dimension av infantilisering. När uttrycket blir lekfullt utan att ta den vuxna stadens behov på allvar uppstår en obalans mellan ambition och funktion. Helhetsintrycket blir närmast estetiskt omusikaliskt – form, funktion och sammanhang samspelar inte. Det förstärks av en planeringslogik där projekt riskerar att betraktas som färdiga ”produkter” som levereras till invånarna, snarare än som levande miljöer som växer fram i samspel med dem som använder platsen.

Det grundläggande problemet är att Nygatan saknar det sammanhang som krävs för att spontant stadsliv ska uppstå. Den binder inte ihop stadens viktigaste målpunkter, vilket gör att insatserna riskerar att bli ytliga. Samtidigt finns möjligheter. Parkeringen ovanför det gamla polishuset skulle kunna omvandlas till en mindre stadspark. Här finns redan restauranger som drar människor till platsen – ett naturligt sammanhang där det finns en anledning att stanna. En liten park, kompletterad med en konstnärligt utformad lekskulptur, skulle kunna förstärka platsens identitet och skapa ett levande stadsrum.

Köpmangatan har däremot helt andra förutsättningar. Den ligger i ett naturligt flöde mellan kanalen och handeln på Storgatan. Här finns redan rörelse, vilket gör att insatser kan bygga vidare på befintliga kvaliteter. Att prioritera gång- och cykeltrafik här är därför ett mer logiskt och framtidsinriktat val.

Det möjliggör också en tydligare trafikstruktur. Bussar kan ledas om till Oxbacksleden och Nygatan, som är bättre lämpade för genomgående trafik. Samtidigt kan Köpmangatan bli en central del i ett sammanhängande nät av gång- och cykelstråk, med kopplingar till övre Nygatan, Oxbacksgatan och Dalaparken.

För cykelpendlingen finns tydliga vinster. En sträckning via Köpmangatan och vidare mot Lovisinsgatan skulle skapa en rak och effektiv cykelled genom staden, med Slussgatan som komplement.

Det handlar inte bara om en gata, utan om stadens riktning. När rörelse, vistelse och tillgänglighet samspelar stärks både stadsliv och handel.

Valet av Köpmangatan är därför ett vägval för Södertälje: en mer sammanhållen, levande och funktionell stadskärna där människor ges företräde.

Christine Falk
Vänsterpartiet

Publicerad i TelgeNytt 2026-04-28

Södertälje är en industristad med starka rötter i global industri. Företag som Scania och AstraZeneca är avgörande för både jobben och ekonomin i kommunen. Samtidigt är det lätt att glömma att en stor del av vardagens arbetsplatser finns i de mindre företagen runt om i staden.

I Södertälje öppnar småföretagare restauranger i Ronna, driver butiker i Geneta, startar byggfirmor i Hovsjö och transportföretag i hela kommunen. Det är företag som ofta har vuxit fram ur lokalsamhället och som anställer människor som bor här.

Statistik från SCB visar att små och medelstora företag står för en stor del av sysselsättningen i privat sektor i Sverige. I en kommun som Södertälje, där många företag startas lokalt, spelar de en särskilt viktig roll. De skapar jobb, service och mötesplatser i stadsdelar där arbetsplatser annars kan vara få.

Södertälje är också ett tydligt exempel på hur entreprenörskap kan bidra till integration. Invandrarföretagare driver i dag restauranger, butiker, transportföretag och serviceverksamheter i hela kommunen. Enligt Tillväxtverket är utrikesfödda överrepresenterade bland företagare i flera branscher, särskilt inom handel, restaurang och transport.

Samtidigt har konkurrensen i vissa branscher förändrats kraftigt. Livsmedelshandeln i Sverige domineras i dag av några få stora aktörer, bland annat ICA Gruppen, Axfood och Coop Sverige. Den utvecklingen har vuxit fram under många decennier.

Tidigare fanns betydligt fler mindre livsmedelsbutiker i bostadsområden och stadsdelar. I Södertälje, liksom i många andra svenska städer, har många av de mindre kvartersbutikerna försvunnit när större butiker och stormarknader etablerats. Effektivare logistik, större inköpsvolymer och förändrade köpmönster har gjort det svårt för små handlare att konkurrera på samma villkor.

När marknader blir mer koncentrerade finns en risk att konkurrensen minskar och att det blir svårare för mindre aktörer att etablera sig. För en småföretagare i Södertälje kan det innebära att spelplanen inte alltid är jämn. Här behövs en politik som värnar konkurrensen och gör det möjligt för mindre företag att växa. Vänsterpartiet driver bland annat frågor om att motverka monopol och oligopol, stärka konkurrensen och göra offentlig upphandling mer tillgänglig för mindre företag.

Likaså värnar Vänsterpartiet att trygghetssystemen fungerar även för företagare. Att starta företag innebär alltid risker, men det ska inte innebära att man står utan skydd om man blir sjuk eller verksamheten går dåligt. Det ska vara schyssta villkor för både företagare och anställda!

Södertäljes styrka har alltid varit kombinationen av stora industriföretag och ett brett lokalt näringsliv. Runt de stora arbetsgivarna finns ett nätverk av underleverantörer, serviceföretag, restauranger och lokala butiker som tillsammans skapar jobb och liv i staden.

Om Södertälje ska fortsätta utvecklas behöver vi en politik som stärker konkurrensen och ger bättre villkor för de företag som finns nära människor i vardagen. Det är de lokala småföretagen som gör att våra stadsdelar så mångfasetterade och levande.

Christine Falk
Vänsterpartiet

Publicerad i TelgeNytt 2026-04-21

Att satsa tre miljarder kronor på ungas psykiska hälsa är ett viktigt besked från Centerpartiet. Men avgörande är inte summan i sig, utan hur pengarna används. Ska vi få verklig effekt måste fokus ligga där det gör störst skillnad: i förskolan och skolan.

Den psykiska ohälsan bland unga i Sverige har ökat under lång tid. Samtidigt visar forskning att barns uppväxtvillkor spelar en avgörande roll. Folkhälsomyndigheten pekar på att socioekonomiska faktorer, som familjens ekonomi och trygghet, är centrala. Barn som växer upp i ekonomisk utsatthet löper betydligt högre risk att utveckla psykisk ohälsa.

Det bekräftas av Socialstyrelsen, som visar att barn i utsatta miljöer oftare drabbas av allvarliga problem som självskador och har oftare behov av psykiatrisk vård. Forskning från Uppsala universitet visar dessutom att sambandet syns redan i förskoleåldern och kan få långsiktiga konsekvenser.

Mot denna bakgrund blir det tydligt att insatser måste sättas in tidigt. Förskolan och skolan är de mest kraftfulla verktyg vi har för att bryta sambandet mellan barnfattigdom och psykisk ohälsa. Här finns möjligheten att skapa trygghet, bygga relationer och upptäcka problem i tid. Trots detta är elevhälsan ofta underbemannad och många skolor saknar resurser att ge rätt stöd.

Men vi kan inte bortse från de ekonomiska villkoren i barns vardag. För att minska ojämlikheten krävs också starkare ekonomiska trygghetssystem. Stöd till barnfamiljer behöver indexregleras så att de följer kostnadsutvecklingen. När priserna stiger men stöden står still urholkas deras värde – och barn i utsatta familjer drabbas hårdast.

Att stärka barnfamiljers ekonomi är en direkt investering i barns psykiska hälsa. Minskad ekonomisk stress i hemmet ger bättre förutsättningar för trygghet och framtidstro.

En sådan politik kräver finansiering. Därför behöver skattesystemet bli mer rättvist. De med de högsta inkomsterna och största förmögenheterna måste bidra mer. Jag har svårt att tro att inte också de allra rikaste har ett intresse av en god samhällsutveckling. Ett exempel är Roger Akelius, som genom stora donationer visat att resurser kan användas för att stärka samhället. Med ett mer rättvist skattesystem kan vi gemensamt säkerställa att fler bidrar till det som gynnar alla.

Självklart behövs också fungerande vårdinsatser, som Barn- och ungdomspsykiatrin. Men om vi vill minska den psykiska ohälsan räcker det inte att behandla problemen när de redan uppstått. Vi måste förebygga dem.

Att investera i förskola och skola – och samtidigt stärka barnfamiljers ekonomi – är en av de viktigaste jämlikhetsreformerna vi kan göra.

Tre miljarder kronor kan göra skillnad. Men bara om de används rätt.

Christine Falk

Vänsterpartiet

LT debatt 2026-04-07

LT har i en väldigt bra artikel beskrivit den översyn av den politiska organisationen som nyligen återrapporterades till kommunstyrelsen. Utöver att vår politiska organisation är stor och bred, på gott och på ont, så står det tydligt att våra arvoden ligger betydligt högre än de jämförbara kommunerna i rapporten.

Det presenteras tre möjliga vägar för organisationsupplägg inför kommande mandatperiod: en koncentrerad politisk organisation (modell 1), en centraliserad politisk organisation (modell 2) och en utvidgad politisk organisation (modell 3).

Alla tre modellerna har antal nämnder, bolag och förtroendevalda i fokus. Ingen nämner arvoden. Att våra arvoden är höga i jämförelse nämns i rapporten, som sagt, men en sänkning av arvoden finns inte med som en alternativ modell, vilket vi tycker är synd.

Vänsterpartiet har tidigare föreslagit en sänkning av Södertäljes politikerarvoden med 40 procent rakt av – både för sammanträdesarvoden och för månadsavlönade. På så sätt hamnar vi i nivå med många andra kommuner samtidigt som de lägst avlönade gruppledarna fortfarande kan leva på sina arvoden, vilket kan vara bra ur ett demokratiperspektiv.

Sänkningarna skulle bespara kommunen omkring 16 miljoner kronor.

Med sänkta arvoden kan vi dessutom behålla organisationen vi har i dag utan att ruinera kommunen. Som kommunstyrelseordförande Boel Godner (S) sa i artikeln så fyller det ett syfte att ha många förtroendevalda: ”många kan då få ett uppdrag och därmed kan många Södertäljebor känna någon som är politiskt aktiv och det är en bra grej för demokratin”. Jag håller helt med.

Det är våra arvoden som är för höga, inte de förtroendevalda som är för många.

Linda Sjögren (V)

gruppledare

LT debatt 2026-03-27

Liberalerna brottas i dag med en central identitetsfråga. Den gäller inte enbart regeringsfrågan, utan var gränsen går för partiets liberala självförståelse.

Historiskt har partiet definierat sig som en försvarare av den liberala demokratin, med fokus på rättsstat, individens frihet och skydd för minoriteter. Utifrån dessa utgångspunkter har samarbeten med Sverigedemokraterna tidigare avvisats. När denna hållning nu omprövas – och partiledaren Simona Mohamsson (L) fått förnyat mandat – aktualiseras frågan om vilka principer som är förhandlingsbara och vilka som är grundläggande.

Förespråkare av en mer pragmatisk linje framhåller att politiskt inflytande kräver deltagande i maktutövning. Ett parti som står utanför regeringsunderlag riskerar att få begränsat genomslag. Genom samarbete kan Liberalerna påverka politik inom exempelvis skola, integration och ekonomi. Kompromisser ses då som ett medel för att nå konkreta resultat snarare än som avsteg från partiets idégrund.

Samtidigt aktualiserar utvecklingen en mer grundläggande fråga om ideologins roll. Ideologier fungerar som tolkningsramar, men verkar inom ett system som sätter ramar för det politiska handlandet. I etablerade demokratier utgör demokratin i denna mening en överideologi: ett överordnat ramverk som definierar vilka spelregler som gäller, oavsett ideologisk inriktning. Inom detta ramverk kan olika ideologier konkurrera, men de måste förhålla sig till gemensamma institutioner.

Denna ordning innebär också att liberalism inte enbart kan förstås som sakpolitik. Den rymmer även ett ställningstagande för demokratiska principer och institutioner. När ett parti förändrar sin syn på samarbeten påverkar det därför inte bara den politiska praktiken, utan också hur dess värderingar uppfattas.

Historiska exempel används ibland som referensramar i debatten. Under Augusto Pinochets styre i Chile genomfördes ekonomiska reformer inspirerade av de så kallade Chicago Boys. Samtidigt saknades demokratiska fri- och rättigheter. Exemplet illustrerar att ekonomisk liberalism inte nödvändigtvis sammanfaller med politisk liberalism.

I ett bredare perspektiv visar forskning från Göteborgs universitet, att USA har tappat i demokratiska kvalitetsmått under senare år. Det innebär inte att landet saknar demokratiska val, men att institutioner och normer bedöms ha försvagats i jämförande analyser. Sådana studier understryker att demokratiska system kan förändras gradvis över tid.

Mot denna bakgrund blir frågan om gränser central. Om liberalism både handlar om politiska reformer och om att upprätthålla demokratiska principer, uppstår en spänning mellan inflytande och värdegrund.

Liberalerna kan därmed inte undvika dessa frågor. Frågan om var gränsen går för vad som är förenligt med partiets liberala identitet är essentiell för dess framtid. Partiets långsiktiga trovärdighet avgörs inte enbart av dess regeringsinflytande, utan av om dess värderingar uppfattas som konsekventa.

Att dra sådana gränser är en komplex uppgift. För ett parti som bär liberalismen i sitt namn framstår den dock som oundviklig.

Christine Falk

LT debatt 2026-03-25