Skip to main content

Författare: susanandersson

Föreläsning 26 mars om valet i Ungern

Skrivet av susanandersson den . Postad i Okategoriserade.

Lennart Rendik tar oss med på en resa genom Ungerns moderna historia – från efterkrigstidens sovjetiska grepp till dagens politiska landskap.
Med nedslag i avgörande händelser som Ungernrevolten 1956 tecknas en bakgrund till de omvälvande förändringarna efter kommunismens fall 1989. Men det stannar inte där. Föredraget riktar också strålkastarljuset mot utvecklingen under Viktor Orbáns styre – en tid som allt oftare beskrivs som en dokusåpa, där maktkoncentration, mediekontroll och en hårt polariserad, stundtals kaotisk valrörelse präglar politiken.
När: 26 mars klockan 18.00
Var: Partilokalen på Nedre Torekällgatan 5
Föreläsningen är helt gratis och vi bjuder på fika!

Motverka kvinnlig könsstympning

Skrivet av susanandersson den . Postad i Okategoriserade.

Sveriges Radio rapporterade nyligen att Västerås stad har upptäckt inte mindre än 87 fall av könsstympning av flickor och kvinnor på bara två år, genom ett aktivt arbete inom skolhälsovården. Socialstyrelsen har uppskattat att antalet flickor och kvinnor i Sverige som har utsatts för könsstympning kan vara så många som 68 000 – antalet flickor som befinner sig i risk för att utsättas kan vara så många som 23 000.

Detta är skrämmande siffror.

Kvinnlig könsstympning, inkluderat så kallade oskuldsingrepp, saknar såväl medicinskt som religiöst ”syfte” utan är enbart en uråldrig metod för att ta kontroll över den kvinnliga sexualiteten. Det är ett grovt övergrepp på flickors kroppar som skapar fysiska och psykiska men för livet.

Sverige har, som ett av världens första länder, en lagstiftning på plats sedan 1982 om förbud mot könsstympning av kvinnor och oskuldsingrepp på kvinnor. Men ändå förekommer detta.

Vi i Vänsterpartiet vill se ett stopp för detta. Det krävs att det bedrivs just ett aktivt arbete för att finna dessa flickor, för att det ska kunna stoppas och för att straff ska kunna utdömas.

Södertälje kommun behöver ta efter Västerås stads arbetsmodell för att finna så många flickor som möjligt som riskerar att utsättas eller har utsatts för dessa övergrepp.

Inte en flicka till.

Linda Sjögren (V)

gruppledare

Läs även

Dela

Fortsätt läsa

Är en röst på S en röst på M?

Skrivet av susanandersson den . Postad i Debatt.

Nyligen träffade jag migrationsministern Johan Forsell (M) i stadshuset tillsammans med moderatledaren i Södertälje, Alexander Rosenberg. Ministern var tydligen på besök hos den lokala partiavdelningen. En minister för ett parti som står för en invandrarfientlig, inhuman utvisningspolitik.

Det fick mig att tänka på att Socialdemokraternas samarbete med Moderaterna i Södertälje kommun ger legitimitet till Tidöregeringens politik och statsminister Ulf Kristensson.

Moderaterna är ett utpräglat högerparti. Partiet har samma program lokalt som nationellt. Ska Socialdemokraterna fortsätta att söka samarbete med Moderaterna i Södertälje?

Väljarna behöver få veta om en röst på S är en röst för fortsatt samarbete med M. Det finns risk för det. Ska vi ha vänster- eller högerpolitik i Södertälje? Kan vi glömma att sossarna står för arbetarrörelsens ideal?

Vänsterpartiet borde värderingsmässigt vara Socialdemokraternas naturliga samarbetspartner. För en politik som minskar klyftorna i samhället, för en politik som tar bort vinsterna i välfärden, för en politik som för en anständig human migrationspolitik.

Ale Friberg (V)

Kortare arbetstid är inget hot – ett ohållbart arbetsliv är det

Skrivet av susanandersson den . Postad i Debatt.

Företrädare för tre arbetsgivarorganisationer försöker i en debattartikel måla upp bilden av att kortare arbetstid skulle rasera både företag, jobb och välfärd. Det är en retorik vi har hört förut. Samma varningar riktades mot åttatimmarsdagen, semestern och föräldraförsäkringen. Varje gång var påståendena felaktiga. Varje gång blev samhället starkare.

LO och Vänsterpartiet driver frågan om arbetstidsförkortning, och det handlar inte om att bortse från verkligheten – utan om att ta ansvar för den. Arbetslivet har blivit hårdare, tempot högre och sjukskrivningarna på grund av stress och utmattning är fortsatt omfattande. Samtidigt har produktiviteten ökat kraftigt under decennier.

Vinsterna har vuxit. Men tiden för människor att leva sina liv har inte gjort det.

Arbetsgivarna lutar sig tungt mot beräkningar från Konjunkturinstitutet om fallande BNP. Men sådana modeller utgår från att ingenting annat förändras – att människor inte blir friskare, mer produktiva eller stannar längre i arbetslivet. Verkligheten visar något helt annat. Försök med kortare arbetstid har visat minskad sjukfrånvaro, lägre personalomsättning och högre effektivitet per arbetad timme.

Det är inte ideologi.

Det är konkret och levd erfarenhet.

Det verkliga hotet mot svensk konkurrenskraft är inte att människor får mer återhämtning. Hotet är ett arbetsliv där undersköterskan är hemma med värk i kroppen redan före femtio års ålder, där läraren aldrig hinner andas mellan lektionerna och där industriarbetaren räknar åren till pension snarare än ser möjligheterna framåt. När människor slits ut förlorar inte bara individerna – hela samhället förlorar. Kompetens försvinner, sjukskrivningarna ökar och kostnaderna vältras över på välfärden.

Artikelförfattarna – Eva Glückman, Lena-Liisa Tengblad och Erik Haara – hävdar också att arbetstidsförkortning skulle hota den svenska modellen. Men modellen har aldrig handlat om att frysa villkoren i tiden. Den har handlat om att steg för steg flytta fram människors rätt till ett värdigt arbetsliv. Utan politiska reformer och facklig kamp hade vi fortfarande arbetat sex dagar i veckan med två veckors semester.

I en ekonomi där teknikutveckling och effektiviseringar fortsätter öka värdeskapandet är frågan inte om vi har råd med kortare arbetstid. Frågan är varför människor inte redan fått ta del av den.

Kortare arbetstid hotar inte Sveriges framtid. Ett arbetsliv som människor inte orkar med gör det.

Linda Sjögren (V)

Sait Yildiz (V)

LT debatt 2026-02-19

När lagen räcker – men samvetet bävar

Skrivet av susanandersson den . Postad i Debatt.

Ett land har självklart rätt att reglera migration. Men ett samhälle har också en moralisk plikt att inte låta regelverket bli viktigare än människovärdet.

När unga som vuxit upp i Sverige utvisas, eller när familjer med spädbarn tvingas lämna landet, reduceras livsöden till administrativa ärenden. Juridiskt möjligt – ja. Moraliskt – absolut inte.

Att gömma sig bakom formuleringen ”lagen är lagen” är bekvämt. Men det är inte ett svar på den etiska frågan.

En åtta månader gammal baby är inte migrationspolitik. Ett spädbarn har inget ansvar för asylprocesser, inga politiska ställningstaganden och ingen möjlighet att påverka sin situation. Ändå kan även de allra minsta bli konsekvenser av en politik som vill signalera konsekvens och kontroll.

Barnkonventionen är svensk lag. Barnets bästa ska komma i främsta rummet. Det är inte en rekommendation – det är en rättslig och moralisk princip. När systemets trovärdighet väger tyngre än barnets trygghet har vi förskjutit balansen från mänsklighet till mekanik.

Detsamma gäller den 18-åring som gått hela sin skolgång här, talar språket, har sina vänner och sin framtid i Sverige. På pappret kan personen vara “utlänning”. I verkligheten är det en ung människa formad av det samhälle som nu ifrågasätter hennes eller hans tillhörighet.

Vi talar ofta om integration: lär dig språket, utbilda dig, arbeta, bidra. Men vad händer när den som faktiskt gjort just detta ändå riskerar att utvisas? Vad signalerar det till andra unga? Att ansträngning inte garanterar trygghet. Att tillhörighet alltid är villkorad. Tidögängets politik visar med övertydlighet sin människosyn. Helt kallsinniga. Inhumana.

Södertälje är en kommun med lång erfarenhet av migration och integration. Här finns kunskap, uthållighet och ett civilsamhälle som gång på gång tagit ansvar när människor sökt en ny start. Det har inte varit enkelt. Men det har funnits en grundläggande övertygelse: människor är inte problem som ska hanteras, utan resurser som ska ges möjlighet. En tillgång för samhället.

Integration är inget kortsiktigt projekt. Det är ett ömsesidigt åtagande. När samhället investerar i en människa – genom skola, omsorg och gemenskap – och individen investerar tillbaka genom arbete, relationer och framtidsplaner, uppstår en relation. Och relationer skapar ansvar.

Filosofen Immanuel Kant talade om moralisk plikt: att behandla varje människa som ett mål i sig själv, aldrig som ett medel. Psykologen Lawrence Kohlberg beskrev hur moral kan utvecklas från ren regellydnad till ett tänkande där universella principer som rättvisa och mänskliga rättigheter väger tyngre än enbart lagens bokstav.

Att följa lagen är nödvändigt i en rättsstat. Men moralisk mognad kräver mer än formell korrekthet. Den kräver omdöme, proportionalitet och medmänsklighet.

Utvisningar av unga människor och spädbarn är inte bara juridiska beslut. De är moraliska ställningstaganden. Södertälje vet att integration är möjlig när människor får chansen. Frågan är om vi som samhälle är beredda att ta det ansvar som följer med den insikten.

Lagen kan vara uppfylld. Men är vår plikt det?

Christine Falk

LT debatt 2026-02-17

Köp tillbaka värdshustomten – bygg upp ett Naturum

Skrivet av susanandersson den . Postad i Debatt.

När värdshuset på Torekällberget brann ner 2016 förlorade Södertälje en viktig mötesplats i ett av kommunens mest uppskattade områden. Fastigheten Mariekälla 1:26 såldes senare till ett privat bolag med planer på ny exploatering.

Men platsens läge, mitt i Torekällbergets kultur- och naturområde, gör den bättre lämpad för en utveckling som gynnar både natur, kunskap och besöksnäring.

Södertälje har ovanligt rika naturmiljöer för att ligga nära storstadsregionen. Här möts Mälarens sötvatten och Östersjöns bräckta vatten, tillsammans med lövskogar, våtmarker och odlingslandskap. Det ger hög biologisk mångfald – men också ett landskap som är känsligt för felaktig exploatering.

I kommunen finns flera rödlistade och skyddsvärda arter – som insekterna läderbagge och ekoxe, fladdermusen barbastell, ormen hasselsnok, fågeln mindre hackspett och fisken ål. Dessa arter och andra visar tydligt hur ekologiska samband fungerar och varför området runt Torekällberget är särskilt värdefullt (se faktaruta).

Mot denna bakgrund bör kommunen ta initiativ till att förvärva Mariekälla 1:26 och utveckla platsen till ett Naturumliknande besökscentrum med tydlig ekologisk profil. Ett centrum som förklarar hur natur, vatten och mänsklig markanvändning hänger ihop – och som fungerar som entré och startpunkt för upplevelser i området.

Byggnaden bör i sig vara en del av upplevelsen – uppförd i trä och återbrukade material, med låg energianvändning och genomtänkt arkitektur anpassad till platsen.

Ett sådant besökscentrum skulle visa Södertäljes unika natur och innovativa prägel och stärka Södertäljes besöksnäring genom att locka fler dagsbesökare, skolor och turister. En förlängd vistelsetid skulle skapa mervärden för Torekällberget som helhet. Erfarenheter från andra naturum visar att kunskap och upplevelse ofta går hand i hand med lokal ekonomisk nytta.

I stället för kortsiktig exploatering kan Mariekälla bli en långsiktig tillgång – en plats som ger både upplevelse och förståelse, och som stärker Södertäljes identitet som en kommun med känsla för natur kultur och mångfald. En kommun med framtidstro helt enkelt.

Christine Falk

LT Debatt 2026-02-07

Kommunpolitiskt handlingsprogram 2026-2030

Skrivet av susanandersson den . Postad i Kommunpolitik.

På medlemsmötet den 4 februari tog vi ett viktigt beslut när vi antog vårt kommunpolitiska handlingsprogram för mandatperioden 2026-2030. Programmet pekar ut riktningen för vårt arbete i kommunen och samlar våra gemensamma prioriteringar för ett mer jämlikt och hållbart Södertälje. Nu fortsätter arbetet med att förverkliga politiken i praktiken – för det är ju där den faktiskt gör skillnad.

Läs handlingsprogrammet här >>

Försörjningsstöd är inget problem – det ger stabilitet

Skrivet av susanandersson den . Postad i Debatt.

Debatten om försörjningsstöd förs ofta i termer av kostnader och misstänkliggörande. Men sällan talar vi om hur stödet faktiskt fungerar i praktiken – och vilken roll det spelar i vår kommun.

Försörjningsstöd är inte pengar som används fritt. Det är ett strikt behovsprövat stöd som ska räcka till det mest grundläggande: hyra, mat, el, kläder och nödvändiga vardagsutgifter. Inget sparande, inga marginaler och inga ”val”. Varje krona ska redovisas och minsta inkomst minskar stödet direkt.

I verkligheten går dessa pengar nästan omedelbart vidare till samma aktörer varje månad: hyresvärdar, matbutiker, energibolag, apotek och lågprisbutiker.

När hyran betalas går pengarna till fastighetsägaren. När maten handlas sker det i den lokala butiken. När elräkningen betalas går pengarna till energibolaget. Försörjningsstödet cirkulerar alltså direkt i den lokala ekonomin.

Trots detta hörs återkommande krav på att stödet ska sänkas eller villkoras hårdare. Men konsekvenserna av sådana beslut blir snabbt synliga lokalt. Minskade utbetalningar leder inte till fler jobb, utan till ökade hyresskulder, fler vräkningar och större press på kommunens sociala verksamheter. Kostnaderna försvinner inte – de flyttas och växer.

Det är också viktigt att bemöta myten om att människor ”väljer bidrag framför arbete”. Försörjningsstöd är ett av de mest kontrollerade systemen vi har. Den som får stöd måste stå till arbetsmarknadens förfogande, söka arbete aktivt och acceptera insatser. Att leva på försörjningsstöd innebär ekonomisk stress och ständig osäkerhet – inte bekvämlighet.

Skillnaden mellan att leva på försörjningsstöd och att ha ett arbete handlar inte om lyx, utan om trygghet. Ett arbete ger möjlighet att planera sin vardag, hantera oväntade utgifter och delta i samhällslivet. Försörjningsstöd ger bara det absolut nödvändiga, ofta utan minsta buffert.

Den verkliga frågan är därför inte varför människor behöver försörjningsstöd, utan varför så många arbeten inte räcker till ett drägligt liv och varför boende, el och mat blivit så dyrt att samhället måste gå in som garant.

Försörjningsstöd är samhällets sista skyddsnät. Det handlar inte om bidragsberoende, utan om stabilitet – för individer, för kommunen och för hela det lokala samhället.

Christine Falk

Vänsterpartiet

LT debatt 2026-01-17

Stoppa nedmonteringen av folkbildningen

Skrivet av susanandersson den . Postad i Okategoriserade.

Om man söker information om vad folkbildning är, så dyker bland annat detta upp: Syftet är att främja personlig utveckling, stärka demokratin, öka samhällsengagemanget och göra kunskap tillgänglig för alla, oavsett ålder eller bakgrund.Det handlar om studieförbund, bibliotek och folkhögskolor i första hand.

Verkar det farligt på något sätt? Jag kan tycka att det är precis tvärtom. Det är något oerhört viktigt.

Men regeringen, ivrigt påhejade och styrda av SD, försöker göra allt man kan för att stoppa det. Man minskar stödet med 250 miljoner 2024 och 350 miljoner för 2025. Troligen 500 miljoner för 2026.

Vad innebär då detta? Det är i slutändan så klart människor som påverkas. Studieförbunden har fått lov att säga upp personal, minska antalet utbildningar samt stänga replokaler och annat. Både musiken och övrig kultur drabbas. Lika illa är det för folkhögskolor. Färre kan utbilda sig i ett senare skede i livet.

Redan efter första året kunde man se att vart femte kulturprogram försvunnit, var fjärde kommun mist ett studieförbund, var femte anställd har fått sluta och hotet mot replokalernas framtid har blivit en realitet. På 15 orter har flera replokaler redan stängts och över 20 000 deltagare riskerar att drabbas om det här fortsätter. Så även i Södertälje. Ett flertal replokaler har fått lov att stänga. Det drabbar ju i första hand ungdomar dessutom.

Den svenska folkbildningen måste stärkas, inte nedmonteras!

Lasse Jansson

 

Inlägg från LT Debatt 2026-01-15

Nej, Tomas Karlsson, det duger inte

Skrivet av susanandersson den . Postad i Debatt.

I sin ledare skriver Tomas Karlsson om de många som hamnat hos Kronofogden och det höga antalet barn som till följd av detta har blivit vräkta från sina hem. Det är naturligtvis bra att missförhållanden tas upp, men att, som Tomas Karlsson gör, inte föreslå några lösningar utan bara hoppas på bättre ekonomiska tider är inte genomtänkt och dessutom moraliskt förkastligt.

Det är inte förvånande att den humanistiska tanken kan vittra i tider som dessa. De populistiska högerkrafterna har bearbetat opinionen under många år. Invandrare har utsetts till syndabockar, människor som tagit studenten och fyllt 18 år skickas till diktaturer. Men den liberala ideologin har traditionellt inte fångats av auktoritära tendenser utan arbetat för sociala reformer.

Problem som vräkningar av barnfamiljer och barnfattigdom kan lösas av politiken. Kontrollera och stoppa spekulativa banker, skjut till medel för de som är fattigast, det finns naturligtvis mängder med åtgärder som kan vidtas. Vi är ett rikt land, men fattigt på omtanke, när de svagaste överges.

Det är lätt att slinta och tänka att de som står i skuld är de enda som är skyldiga. Men det krävs mer av en liberal ledarskribent med humanistiska ambitioner. Som socialist tänker jag ibland att jag är immun mot inhumana ställningstaganden, men det är naturligtvis inte sant. Vi måste alla ta ett steg tillbaka och tänka att vi kan hjälpa de som har det svårt. Vad föreslår du?

Pelle Norlin

pensionär, förskollärare och vänsterpartist

LT Debatt 2026-02-09