På medlemsmötet den 4 februari tog vi ett viktigt beslut när vi antog vårt kommunpolitiska handlingsprogram för mandatperioden 2026-2030. Programmet pekar ut riktningen för vårt arbete i kommunen och samlar våra gemensamma prioriteringar för ett mer jämlikt och hållbart Södertälje. Nu fortsätter arbetet med att förverkliga politiken i praktiken – för det är ju där den faktiskt gör skillnad.
Läs handlingsprogrammet här >>
Debatten om försörjningsstöd förs ofta i termer av kostnader och misstänkliggörande. Men sällan talar vi om hur stödet faktiskt fungerar i praktiken – och vilken roll det spelar i vår kommun.
Försörjningsstöd är inte pengar som används fritt. Det är ett strikt behovsprövat stöd som ska räcka till det mest grundläggande: hyra, mat, el, kläder och nödvändiga vardagsutgifter. Inget sparande, inga marginaler och inga ”val”. Varje krona ska redovisas och minsta inkomst minskar stödet direkt.
I verkligheten går dessa pengar nästan omedelbart vidare till samma aktörer varje månad: hyresvärdar, matbutiker, energibolag, apotek och lågprisbutiker.
När hyran betalas går pengarna till fastighetsägaren. När maten handlas sker det i den lokala butiken. När elräkningen betalas går pengarna till energibolaget. Försörjningsstödet cirkulerar alltså direkt i den lokala ekonomin.
Trots detta hörs återkommande krav på att stödet ska sänkas eller villkoras hårdare. Men konsekvenserna av sådana beslut blir snabbt synliga lokalt. Minskade utbetalningar leder inte till fler jobb, utan till ökade hyresskulder, fler vräkningar och större press på kommunens sociala verksamheter. Kostnaderna försvinner inte – de flyttas och växer.
Det är också viktigt att bemöta myten om att människor ”väljer bidrag framför arbete”. Försörjningsstöd är ett av de mest kontrollerade systemen vi har. Den som får stöd måste stå till arbetsmarknadens förfogande, söka arbete aktivt och acceptera insatser. Att leva på försörjningsstöd innebär ekonomisk stress och ständig osäkerhet – inte bekvämlighet.
Skillnaden mellan att leva på försörjningsstöd och att ha ett arbete handlar inte om lyx, utan om trygghet. Ett arbete ger möjlighet att planera sin vardag, hantera oväntade utgifter och delta i samhällslivet. Försörjningsstöd ger bara det absolut nödvändiga, ofta utan minsta buffert.
Den verkliga frågan är därför inte varför människor behöver försörjningsstöd, utan varför så många arbeten inte räcker till ett drägligt liv och varför boende, el och mat blivit så dyrt att samhället måste gå in som garant.
Försörjningsstöd är samhällets sista skyddsnät. Det handlar inte om bidragsberoende, utan om stabilitet – för individer, för kommunen och för hela det lokala samhället.
Christine Falk
Vänsterpartiet
LT debatt 2026-01-17
Om man söker information om vad folkbildning är, så dyker bland annat detta upp: Syftet är att främja personlig utveckling, stärka demokratin, öka samhällsengagemanget och göra kunskap tillgänglig för alla, oavsett ålder eller bakgrund.Det handlar om studieförbund, bibliotek och folkhögskolor i första hand.
Verkar det farligt på något sätt? Jag kan tycka att det är precis tvärtom. Det är något oerhört viktigt.
Men regeringen, ivrigt påhejade och styrda av SD, försöker göra allt man kan för att stoppa det. Man minskar stödet med 250 miljoner 2024 och 350 miljoner för 2025. Troligen 500 miljoner för 2026.
Vad innebär då detta? Det är i slutändan så klart människor som påverkas. Studieförbunden har fått lov att säga upp personal, minska antalet utbildningar samt stänga replokaler och annat. Både musiken och övrig kultur drabbas. Lika illa är det för folkhögskolor. Färre kan utbilda sig i ett senare skede i livet.
Redan efter första året kunde man se att vart femte kulturprogram försvunnit, var fjärde kommun mist ett studieförbund, var femte anställd har fått sluta och hotet mot replokalernas framtid har blivit en realitet. På 15 orter har flera replokaler redan stängts och över 20 000 deltagare riskerar att drabbas om det här fortsätter. Så även i Södertälje. Ett flertal replokaler har fått lov att stänga. Det drabbar ju i första hand ungdomar dessutom.
Den svenska folkbildningen måste stärkas, inte nedmonteras!
Lasse Jansson
Inlägg från LT Debatt 2026-01-15
I sin ledare skriver Tomas Karlsson om de många som hamnat hos Kronofogden och det höga antalet barn som till följd av detta har blivit vräkta från sina hem. Det är naturligtvis bra att missförhållanden tas upp, men att, som Tomas Karlsson gör, inte föreslå några lösningar utan bara hoppas på bättre ekonomiska tider är inte genomtänkt och dessutom moraliskt förkastligt.
Det är inte förvånande att den humanistiska tanken kan vittra i tider som dessa. De populistiska högerkrafterna har bearbetat opinionen under många år. Invandrare har utsetts till syndabockar, människor som tagit studenten och fyllt 18 år skickas till diktaturer. Men den liberala ideologin har traditionellt inte fångats av auktoritära tendenser utan arbetat för sociala reformer.
Problem som vräkningar av barnfamiljer och barnfattigdom kan lösas av politiken. Kontrollera och stoppa spekulativa banker, skjut till medel för de som är fattigast, det finns naturligtvis mängder med åtgärder som kan vidtas. Vi är ett rikt land, men fattigt på omtanke, när de svagaste överges.
Det är lätt att slinta och tänka att de som står i skuld är de enda som är skyldiga. Men det krävs mer av en liberal ledarskribent med humanistiska ambitioner. Som socialist tänker jag ibland att jag är immun mot inhumana ställningstaganden, men det är naturligtvis inte sant. Vi måste alla ta ett steg tillbaka och tänka att vi kan hjälpa de som har det svårt. Vad föreslår du?
Pelle Norlin
pensionär, förskollärare och vänsterpartist
LT Debatt 2026-02-09
Att kunna försörja sig på ett arbete är grundläggande både för individen och för samhället. Men arbetslösheten är hög och fortsätter öka. Resultatet blir växande utanförskap, dålig familjeekonomi, tappade skatteintäkter och en välfärd som urholkas. Därför måste kampen mot arbetslösheten vara en av våra absolut högsta politiska prioriteringar.
Arbetsförmedlingen har splittrats och nedrustats, samtidigt som traditionell förmedlingsverksamhet läggs ut på privata aktörer. Den privata modellen, Rusta och matcha, har fått hård kritik för att både bli dyrare och leverera sämre resultat. Privatiseringen har dessutom lett till färre kontor och sämre tillgänglighet för de arbetssökande.
Men hur kan vi skapa en arbetsförmedling som verkligen fungerar? Kanske finns svaren hos vårt grannland Finland. Där har den statliga arbetsförmedlingen förts över i kommunal regi genom en reform som trädde i kraft 2025. Vi, båda vänsterpartistiska fullmäktigeledamöter från Södertälje, gjorde ett studiebesök i Helsingfors hos det finska kommunförbundet för att få reda på mer om hur finländarna tänkt att det skulle fungera med kommunal arbetsförmedling.
Syftet med reformen i Finland var flera
• Arbetsförmedlingen ska bli effektivare genom sin kännedom om lokala förhållanden.
• Tillgängligheten för Arbetsförmedlingens tjänster ska öka.
• Kommunerna ska erbjuda tjänster som är anpassade till den lokala arbetsmarknaden.
• Servicen ska bli mer individanpassad för såväl arbetssökande som rekryterande arbetsgivare.
Genom att samla arbetsförmedling, utbildning och företagsservice under ett tak skapas både effektivitet och bättre service. Den som söker jobb slipper också skickas runt mellan olika aktörer.
Reformen syftar till att stärka sysselsättning och tillväxt genom att göra arbetsförmedlingstjänsterna mer träffsäkra – fler arbetslösa ska snabbt komma i arbete. Kommunerna har goda förutsättningar att öka både utbud och efterfrågan på arbetskraft, vilket i sin tur stärker tillväxten. Förhoppningen är att skapa 7 000 till 10 000 nya jobb. Läs mer i vår rapport från besöket.
Det är förstås för tidigt att utvärdera en reform som är knappt ett år gammal. Men det finns intressanta uppslag för diskussion om hur man kan föra arbetsförmedlingen närmare kommunerna i Sverige.
Ett konkret förslag är att avprivatisera Rusta och Matcha och föra verksamheten till kommunerna med statlig finansiering. Kommunerna ansvarar redan för vuxenutbildning, näringslivsarbete och socialt stöd – därför är det logiskt att även arbetsförmedlingen finns där.
Det kan bli ett starkt koncept med samarbete och sammanhållning mellan arbetsförmedling och kommun för att få ut fler och snabbare i arbete.
Vänsterpartiet är emot vinster i välfärden. Vård, skola, omsorg och arbetsförmedling ska inte drivas av vinstdrivande företag. Varje skattekrona ska gå till verksamheterna. Det är dags att sluta med marknadsexperiment som kostar mer än de ger, och i stället återskapa en arbetsförmedling som verkligen förmedlar jobb.
Ale Friberg
Lasse Jansson
kommunfullmäktigeledamöter för Vänsterpartiet i Södertälje
LT debatt 2025-12-06
När kommunen upphandlar verksamheter – som nyligen bostäder med service för barn och unga med särskilda behov (LSS) – handlar det i praktiken om vem som ska ta ansvar för några av samhällets mest behövande. I dag går många av dessa kontrakt till privata bolag som drivs med ett enda mål: vinst.
Konsekvenserna är väl kända. Pengar som borde gå till omsorg hamnar hos aktieägare, personalen får sämre villkor och de boende möter ständigt nya ansikten när personalen byts ut. I värsta fall hamnar verksamheter i händerna på oseriösa aktörer – något som i flera kommuner redan utnyttjats av organiserad brottslighet.
Det här handlar inte om detaljer i en upphandling. Det handlar om vilken sorts välfärd – och vilken sorts samhälle – vi vill ha.
Det finns bättre alternativ.
Idéburna aktörer är organisationer som drivs utan vinstintresse, till exempel stiftelser eller kooperativ. De har ofta lång erfarenhet av omsorgsverksamhet och ett tydligt fokus på kvalitet, trygghet och kontinuitet. Om de får överskott, återinvesteras pengarna i verksamheten i stället för att försvinna till skatteparadis. De drivs av ett socialt uppdrag – inte av vinst.
Lagen om offentlig upphandling ger kommuner rätt att reservera vissa upphandlingar just för idéburna aktörer inom områden som socialtjänst och omsorg. Det betyder att man aktivt kan välja bort de vinstdrivna bolagen – helt inom lagens ramar.
Uppsala kommun har redan gjort det. Där reserverades en upphandling inom äldreomsorgen för idéburna aktörer. De stora vårdbolagen försökte stoppa beslutet i domstol, men både förvaltningsrätten och kammarrätten har bekräftat att Uppsala agerat lagenligt. Om Uppsala kan – varför inte Södertälje?
Vänsterpartiet i Södertälje har föreslagit att kommunen ska göra samma sak: reservera upphandlingar för idéburna aktörer. Men när vi la fram förslaget fick vi inget stöd. Inte ens från Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, trots att deras partikamrater i Uppsala gått före. Det är svårt att ta talet om ”social hållbarhet” på allvar när samma politiker röstar emot konkreta åtgärder som stärker kvalitet, trygghet och insyn i välfärden.
Vi vill att Södertälje ska stå upp för en välfärd som drivs för människor – inte för vinst. Att varje skattekrona ska gå till dem som behöver stöd, inte till bolag som jagar vinst.
Det är fullt möjligt. Det som saknas är bara politisk vilja.
Marie Askerstam (V)
ledamot i omsorgsnämnden
Linda Sjögren (V)
gruppledare
LT Debatt 2025-11-26
Södertälje kommun går som tåget inom vissa områden medan andra halkar efter, precis som det är i många kommuner. Ett av våra stora problem är en konstant underfinansiering av allt från resurser i förskola och skola till arbetsmarknadsinsatser. Detta leder till en ond cirkel med fler invånare som står utanför arbetsmarknaden och lägre skatteintäkter.
Vi har därför valt att satsa i stället för att spara. Vi behöver mindre barngrupper i förskolan för att komma ner till Skolverkets rekommendationer. 67 procent av kommunens barngrupper är i dag för stora. Detta kan tyckas som ett problem vi kan vifta bort med ett ”ett par barn mer eller mindre spelar ingen roll” eller att ”det finns kommuner som har det sämre”. Men om vi lägger till faktorn att forskning påvisar att åren i förskolan lägger grunden för hela den kommande utbildningen, så förstår vi kanske hur illa det är.
I klassrummen ser det inte bättre ut. Dagarna då vi var kända för ett välfungerande tvålärarskap är förbi. I dag dras vi med för stora klasser, för få vuxna i skolan, för få lärare i klassrummen och en elevhälsa som inte hinner med. Lägg till faktorer som att var femte elev har läs- och skrivsvårigheter, att lärare får täcka upp för varandra vid frånvaro och att det blir stökigt i stora klasser.
De barn som inte hinner få rätt stöd i rätt tid kan det gå bra för i alla fall. Men det kan också gå käpprätt åt skogen. Även om man inte blir gängkriminell kan det bli väldigt svårt att komma in i arbetslivet och till egen försörjning.
Vänsterpartiet lägger därför 100 miljoner kronor extra till förskola, skola och fritidshem i vårt förslag till mål och budget för Södertälje kommun.
Vi vill se att varje barn får rätt stöd genom hela skolgången. Vi vill se att varje barn står väl rustat för vuxenlivet och arbetsmarknaden eller högskolan den dagen det är dags.
För den som av en eller annan anledning har halkat utanför utbildningssystemet och arbetsmarknaden ändå, behöver stödet finnas även i vuxen ålder. Vi behöver såväl väl fungerande vuxen- och yrkesutbildningar i ett brett urval, som en kommun som tar det samlade greppet för att få ned arbetslösheten. Med matchning mot arbetsmarknaden, rätt utbildningsinsatser och meningsfulla praktikplatser kan vi få fler i arbete.
Målet måste vara att alla arbetsföra invånare kan trygga egen försörjning och att alla barn och unga kan se ljust på framtiden. Det satsar vi på.
För Vänsterpartiet,
Linda Sjögren
Sait Yildiz
Ingemar Oderstedt
Lasse Jansson
Ale Friberg
Birgitta Johansson
Maria Ahumada
LT Debatt 2025-11-21
Rapporten presenterar erfarenheter och iakttagelser från ett studiebesök i Helsingfors där författarna, Ale Friberg och Lasse Jansson, fördjupade sig i Finlands omfattande arbetsmarknadsreform AN24. Reformen innebär att ansvaret för arbetsförmedlingen överförs från staten till kommunerna och integreras med lokal utbildnings- och företagsservice. Rapporten beskriver reformens bakgrund, syften och organisering, liksom de möjligheter och utmaningar som identifierats under de första månaderna av genomförandet. Genom exempel från bland annat Borgå sysselsättningsområde och jämförelser med svenska förhållanden lyfts viktiga lärdomar som kan vara av betydelse i diskussionen om framtidens arbetsförmedling i Sverige.
Budgeten är inlämnad, och hela vår fullmäktigegrupp laddar inför debatten den 24 november. Vi lägger fram en budget som sätter Södertäljeborna först – med förslag som faktiskt gör skillnad i vardagen.
Bland våra förslag finns:
Det går att bygga ett starkare, mer jämlikt Södertälje – budgeten visar hur.
Läs Vänsterpartiet Södertäljes förslag till mål och budget 2026 med plan för 2027-2028 här >>
Det är smått surrealistiskt att höra företrädare för de företag som i årtionden systematiskt och konsekvent försämrat villkoren för svenska bussförare efterfråga lösningar på förarbristen.
Vi har länge haft en brist på bussförare i Sverige. De senaste åren har läget blivit ännu värre, skriver Sveriges bussföretag och Transportföretagen i ett debattinlägg i LT. Så långt är vi överens.
När Vänsterpartiet träffar personal på SL:s depåer runtom i Region Stockholm möter vi en påtaglig oro för framtiden. Kollegorna blir allt äldre och nyrekryterade förare blir bara kvar några år innan de söker sig vidare till andra yrken. Vem ska köra våra bussar när vi går i pension, undrar många.
Det som inte framgår av debattartikeln är bussföretagens ansvar för situationen. I åratal har de pressat ner personalens villkor så mycket de kunnat i jakt på att vinna nästa upphandling med ett så lågt bud som möjligt. Raster har dragits in, scheman har stuvats om och rätt till kisspauser har försvunnit. Självklarheter som att man börjar och slutar sitt arbetspass på samma plats är ett minne blott.
I dag får förare betala ur egen ficka för att ta sig tillbaka till depån där arbetsdagen började. Arbetsmiljön är på många håll ovärdig, för att tala klarspråk. Nobina, som bland annat kör SL-trafiken i Södertälje, bär ett stort ansvar för det, tillsammans med de politiker som sålt ut trafiken till privata företag.
Det är möjligt att sänkt åldersgräns för busskörkort skulle leda till fler bussförare, på marginalen. Men en sådan reform skulle också innebära flera trafiksäkerhetsrisker som måste vägas in i ekvationen. Oavsett hur ett sådant förslag skulle landa bör vi beskriva det för vad det är: ett plåster på en blödande pulsåder. Görs inget åt arbetsmiljön på bussdepåerna är det omöjligt att vända den dystra utvecklingen i busstrafiken. Varför pratar inte Sveriges bussföretag om det?
Förr oss i Vänsterpartiet är vägen framåt tydlig. Vi har nu, i 30 års tid, testat upphandlad kollektivtrafik där olika företag får tävla om kontrakt med personalens välmående som insats. Det fungerar bevisligen inte.
Nyligen beslutade Region Stockholm att ta tillbaka trafiken i Upplands Väsby och Sigtuna i egen regi. För första gången sedan 1990-talet kommer SL-förare att få en arbetsgivare vars främsta uppgift inte är att pressa kostnader och generera vinst. Det är bara så vi kan få fler ungdomar att vilja köra buss i framtiden.
Anna Sehlin (V)
oppositionsregionråd Region Stockholm
LT Debatt 2025-11-07